United States or Ethiopia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Madams egna barn, kammade och med papiljottlockar som horn kring sina små röda anleten, sutto och petade ut mandlarne i gröten, sömniga och öfvermätta af trötthet och njutning. Deras ögon stodo som skaft, de glänste och blinkade, stredo mellan sömn och längtan efter ännu mer roligt och ännu mer julklappar.

Ögonlocket låg slutet däröver, som om halva hans lilla huvud redan länge varit dött, men när det vänstra ögonlocket öppnades, glänste ögat mycket större.

Alla sågo hur upprörd hon var, och pastorn förstod, att här var en själ i nöd. När vagnen stannade utanför prästgården, frågade han henne mildt, om hon icke ville tala med honom. Hon nickade, hon förstod välmeningen, och de gingo sida vid sida nedåt trädgården. Marken var fuktig efter förmiddagens regn, gräset glänste ännu saftigt grönt, luften doftade af mylla.

Hon gick stillsamt, mjuk i gången, med träskor under armen och gumstav i hand, men sakta, sävligt vankande som en tröstlös flicka. Hon tänkte inte längre annat än det besynnerliga, att mor i Sutre grät. Först när kärrets svartblanka vatten glänste emot henne mellan hällarna, vaknade omsorgen nytt. Hon lyssnade.

Ofta roade det mig att betrakta henne, hon trodde sig obemärkt; jag såg huru en verklig feberglöd brann hennes kind, hennes öga glänste, hennes händer darrade af ifvern. Hon äflades, jag kunde nästan säga, både natt och dag. Intet nöje, ej ens en promenad tillät hon sig, och var alltid i verksamhet med de mest olikartade sysselsättningar.

De som handlade med sådant, de som skaffade sig rikedom genom henne, de skola stå långt ifrån, av förfäran över hennes pina; de skola gråta och sörja och skola säga: 'Ve, ve dig, du stora stad, du som var klädd i fint linne och purpur och scharlakan, du som glänste av guld och ädla stenar och pärlor! I ett ögonblick har nu denna stora rikedom blivit förödd.

Vi sofvo sedan här i sängar med resortmadrasser och hade framför våra fönster ett fjell, i hvars skrefvor små snöfläckar glänste emellan de låga björkarne. Följande morgon bestego vi det 4,866 fot höga Rutenfjell.

Han satt slapp och liknöjd, med blicken riktad mot golfvet. Hon såg hans nacke och en liten del af kinden och ögat. Han satt alldeles orörlig, ögonlockets kant blef rödaktig och det glänste vått öfver emaljen. Hon vågade icke säga något, icke göra en rörelse. Hon kände sig som en missdådare, därför att hon svarat nej, hon skulle ha känt sig som en ännu större missdådare, om hon svarat ja.

Konungens för alla synliga gestalt den kulle vid stranden, från vilken han mönstrat truppen, övergöts med purpur, och hans blick glänste. Han hade kommit från fiendeland och kände sig åter omgiven av en natur som han förstod och ett folk som älskade honom.

Byggnaden var nära sin fulländning och glänste med praktfulla pelarrader i solens sken. Arbetet hade i dag varit plågsamt till följd av den tryckande värmen. Och i dag var det samma gång den strängaste av alla uppsyningsmän, som vakat över det. Denne man var icke hedning, utan kristian, men kristian av den homousianska bekännelsen.