United States or Argentina ? Vote for the TOP Country of the Week !


Dejan hade redan hällt upp honungsgröten och satt den bänken framför Folke Filbyter. Hon stod och torkade hornet för att till brygghuset och hämta mungott. Sävligt och godmodigt banade sig bryten en väg mellan armbågarna. Genom att höja piskskaftet upp- och nedvänt gav han trälarna ett tecken att hålla upp.

De båda gamla hälsade de båda, som nyss drömt sig unga, och gubben gned sina händer, hostade och mumlade obegripliga ord, medan han långsamt och sävligt gav plats trappan, där gumman bjöd de resande stiga in. Genom skelettet till en ofullbordad veranda sågo vi främmande ut över vår ungdoms fjärdar och sund.

Prästen vandrade sävligt omkring och tog sig en kaka här och en bulle där och stoppade dem tankspritt i fickorna. Slutligen lät han upp sin mun och sa: Här pratas hit och dit om kärlek och annat, men jag tänker att här finns någonting, som ska döljas. Någonstans ligger en hund begraven, det ska ni se. Allting står inte rätt till. Och vad är det nu för en historia med den bortsprungna flickan?

Och med ryggen vänd mot Träsken sade han: Det bleve väl bra med det. Inte är det någon som tänker hemgiften. , int' nåt, int' nåt, int' nåt, tjattrade sväran. Vad tänker du ? frågade Träsken. Gästgivarn svarade: Jag tänker rättvisan. Vad är rättvist ? fortsatte Träsken. Gästgivarn vände sig sävligt mot honom, lade händerna ryggen och vaggade sakta av och an.

»Jaså», svarade konstapeln sävligt. »Va ä de som han sulle ha gjort ?» »Han har med våld bortfört mig ombord sin segelbåt och underkastat mig en upprörande skamlig behandlingKonstapeln såg fundersam ut, ett dylikt fall hade tydligen aldrig förr förekommit i hans erfarenhet. »Hm», sade han. »Och den däringa Askengren sulle ha gjort

Hon gick stillsamt, mjuk i gången, med träskor under armen och gumstav i hand, men sakta, sävligt vankande som en tröstlös flicka. Hon tänkte inte längre annat än det besynnerliga, att mor i Sutre grät. Först när kärrets svartblanka vatten glänste emot henne mellan hällarna, vaknade omsorgen nytt. Hon lyssnade.

Och de goda borgare lustvandrade makligt och godmodigt med borgmästaren i spetsen, eller rörde sig sävligt fram och tillbaka kring den mäktiga, sakta framglidande klippan, häradshövding Björner. Ute öster Stenbrogatan vällde gräset fram ur makadamen. Barnen lövade till midsommar, och i de öppna fönstren blommade geranier, pelargoner, Kristi bloddroppar.