United States or Norfolk Island ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det var slutligen endast personer i en oantastlig ställning och med fast lön, som vågade trotsa Gud och föra ett världsligt leverne. Mickelsmässan var alltjämt en syndens stora dag. Ty landspatronerna, som fruktade Gud var och en i sin socken, släppte Barrabam lös, så snart de åkt över Blekängsbron. Men jul och valborgsmässa och midsommar och Lucia hade blivit fromma, stillsamma dagar.
Här meddelade hon henne vissa saker rörande sitt förhållande till Faber och vare sig att hon talade sanning eller osanning, fick hon flickan att inse, att hon icke hade någonting gott att vänta av Hansi. Slutet blev, att Grädel gav Henrik sitt löfte. Bröllopet stod vid midsommar, och på själva bröllopsdagens afton fick Faber besök av fru Maturin.
Jag har talat med er om honom för att ni skola glädjas och vänta och inte sätta er upp mot era husbönder, om de en dag befalla er att dyrka den nye guden. Konungen trivs inte längre hos de blotande hedningarna i Uppsala utan bor hellre när mina bröder i Skara. Hundratals tignarmän och hövdingar samlas där var påsk och midsommar för att taga kristnan.
"Och en gång, så sa Maja-Greta till mej, så hade hennes egen mormor talt om för na hva hon såg, när hon låg på logen och var ung och hade en böld i halsen." Maglena talade som om det tillhörde ungdomen att ha böld i halsen. "Midsommar var de", fortfor hon, "och mormora hade gjort fint åt sig på logen, bå sopat och satt in löf och häggblommer."
Hittills hade likväl Carlssons verksamhet ej haft tid att inbringa någon påtaglig skörd, ty de pengar, som influtit för de sålda korna, hade visserligen ett par dagar legat i chiffonjén och vid uppräkningen gjort ett mycket gott intryck, men de hade snart rullat ut igen och lämnat saknadens tomhet efter sig. Emellertid led det mot midsommar.
Åtminstone icke riktigt. Han halflefde i sin säng ända tills sommarvinden, som trängde in genom den öppnade stugudörren, förde in till hans bädd några lifgifvande fläktar. Till midsommar steg han upp och fick så långsamt igen krafterna. »Den nya rocken» var ihoplappad, ärmen fastsydd både upptill och nedtill. Den hängde slaknad, denna arm, tom och slankig.
Nej, han vill inte, och hon hon väntar väl. Nå, vill han då verkligen, vet man det? Direktrisen lär ha talat med honom i julas. Han lär då ha' sagt, att om hon nu, »det sista pröfvoåret», förhöll sig lika bra som de fem, sex föregående, så skulle han ta henne hem till sommaren. Så troligen mista vi henne till midsommar. Det blir riktigt ledsamt. Så märkvärdigt allt det der!
Två dagar före midsommar kom Abraham hem, återigen endast för en vecka. Ingenjörn var icke riktigt nöjd med hans utseende. Han hade skjutit upp, och han började få mustascher som en hel karl. Men han såg en smula tungsint ut. Vad är det, Abraham? Tycker du, att mamma har magrat? Ja. Och det är förfärligt, vad hon hostar. Jo. Jo visst är det det. Men hon vill ju inte sköta sig.
Det är glädje och skratt och stoj hvart man vänder sig. Hvita, söta rofvor som man får äta af, och ärter i fyllda skidor växa ute på åkern. Nog af bröd, smör, ost och annat godt och rart, finnes äfven inne i småstugor och fattigmanshem. Men under nödåren hörs icke mycken glädje af. Snön ligger kvar till framemot midsommar.
Nå, vad sade jag? yttrade Stefan småleende. Står rättvisan redan för dörren? Det var bittida. Ståthållaren räknar släktskap med oss genom min moder och säger sig hava stillat konungens vrede. Jag får ännu icke visa mig på en tid, men till midsommar tror han förvisst att jag får tjäna vid adelsfanan. Ja, det trodde jag om vår unge herre och konung.