United States or French Guiana ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag lämnade honom bara ett ögonblick jämrade sig mamsell Andersson men när jag kom igen, rann blodet ur mun och näsa och brännvinsflaskan låg tom bredvid honom han hade druckit och det var, kantänka, som att slå gift i ett öppet brännsår för hela hans inre är ju bara en blodig massa Hennes nåd har skickat Stefan efter doktorn, men han hinner aldrig hit.
Det var en karl att rida tvärt igenom muren, så att det rök om honom. Red han icke tvärt igenom stenmuren, så kunde han väl sätta över den, inföll gamle Stefan, som ock vandrat ut från bröllopsgården för att se huru nutidens ungdom redde sig i stigbyglarna. Nog hade jag suttit i sadeln i tjugu år, när Ivar Bertilsson ännu red käpphäst; men icke tilltror jag mig därför att undervisa Gustavus.
Välan, mitt beslut är fattat. Jag erbjuder min tjänst åt Sigismund. Rätt måste jag finna, här eller där. Sök rätt hos den domaren, som allena rättfärdig dömer människors uppsåt! yttrade bakom honom en välbekant röst. Den gamle Stefan stod på borggården och hade förnummit hans avbrutna ord. Skall då all rätt förtrampas på jorden? utbrast ynglingen häftigt.
Han är en rättskaffens ung herre och menar väl med landet; det säger en som tjänat hans faders fiender och som sett sin gård brännas av den förre konungens folk. Jag tackar eder, svarade ynglingen och tryckte hans hand. Ni vet mitt namn; så säg mig ock ert! Stefan är mitt namn, och mitt nybygge heter Ahtiala. Har ni sett den nye konungen? Aldrig. Då kan ni i dag få se hans blida anlete.
Vid mörkningen samma afton hade den snart åttioårige Stefan Ahti suttit vid brasan, bindande not; hans son Josef hade slöjdat en slädmed, hustrun häcklade lin, och två barnbarn, flickor om fjorton och sexton år, hade kardat ull. Det hade varit en hård dag för Ahtiala nybygge.
Rätt så, unge man, genmälde gamle Stefan och besvarade kraftigt handtryckningen. Nog blir det karl av eder, herr Bengt, och en så bra karl, som någonsin burit det frejdade Tavastenamnet. Med sådant folk skall vår konung gå med seger till världens ände. Sista kapitlet: om ungdomsdrömmar.
Vid dessa ord framträdde ur skaran en ung ryttare och räckte veteranen från kung Göstas tider trohjärtat handen. Guds fred, fader Stefan! Tack för ett gott råd på Åbo slotts borggård! Min själ är det icke unge herr Bengt Ivarsson från Kurjala! utropade den gamle överraskad. Jag väntade icke så snart återse eder. Och ni väntade icke att återse mig som simpel ryttare vid adelsfanan?
Allt sådan var nu Chevy jakt, Ett sådant slut tog den. Vid Otterborn, hvar slaget stod, De gamle visa än. Romans of Uhland. Gällt trumpetens toner skalla Vid Sankt Stefan af Gormaz, Där den tappre gref Fernandez Af Kastilien läger har. Och de morers kung, Almansor, Rycker med en härsmakt an, Från Kordova har han tågat Att bestorma denna stad.
Nå, vad sade jag? yttrade Stefan småleende. Står rättvisan redan för dörren? Det var bittida. Ståthållaren räknar släktskap med oss genom min moder och säger sig hava stillat konungens vrede. Jag får ännu icke visa mig på en tid, men till midsommar tror han förvisst att jag får tjäna vid adelsfanan. Ja, det trodde jag om vår unge herre och konung.
När, från öster tågande mot väster, Du förbi Herzegovina färdas, Ser du väl som oftast hertig Stefan? Säg mig, stå hans hvita borgar öppna Och på gården sadlade hans hästar, Reder han sig till att hämta fästmön? Sakta svarar vandringsstjärnan detta: "Väl, från öster tågande mot väster, Färdas jag förbi Herzegovina Och har skådat äfven hertigsborgen.