United States or South Korea ? Vote for the TOP Country of the Week !


Ja ja ja, det är den gamla sjukan, det har du visst hållit med lika länge som jag, men vi orkar inte ta steget. Vi är för sjuka och bräckliga för att tåla denna värld, nöjena har vi sugit ut, och vart ska vi sen ta vägen? Ingen kärlek mer bara passioner, ingen tro mer, bara förakt! Det är förfärligt när Gud talar, men när han tiger är han värre.

Hur förfärligt det var att se denna starka kropp skälfva under den ena nervskakningen efter den andra. Hur förfärligt att vara genomträngd af medlidande och icke kunna hjälpa. Det var som om han skulle brytas i stycken, och dock talade han lugnt.

Jag kunde ej låta bli att le när jag såg hur maran, som red mig, slog ned min fångvaktare. Min gudlösa glädje drog genast straffet efter sig. Ett förfärligt anfall kom över mig, och jag väcktes ur en slummer i det jag hörde några ord, som jag har antecknat i min dagbok. En okänd röst utropade namnet: »Luthardt droghandlaren». Droghandlaren!

Jag, som skulle kunna ett hus utaf bara lakrits, med fönster af bröstsocker och tak utaf knäck, och med vägar omkring utaf bara hafregryn. Pappa har förfärligt mycket pengar, det säger Lina där hemma och jag skall be pappa bygga mig ett sån't hus och du skall inte mycket som slicka lakritströskelen en gång."

Vad ber hon om denna gamla, mitt ljusa onsdagsmiddagen, ensam hållande Gudstjänst i hela den förfärligt stora, glada Notre-Dame? För ett sjukt barn? En vägfarande, kanske förlorad ansedd son? För en man, skjuten som en hund 1871 mot en mur i buttes Montmartre ? Vi fördjupa oss in i skogens dunkel!

Och jag jag måste ha fred: jag slog armarna om hans hals och bad honom stanna några minuter till. Han såg tveksamt god ut, blickade mig i ansiktet och småskrattade. Ni är dum! sade jag. Ni säger att jag icke kan längta. Har ni längtat efter mig? Ja, ja, ja! Nej, icke stanna ett par minuter. Jag måste , men jag kommer igen. Jaså, ni kan längta förfärligt?

Förfärligt, men karaktäristiskt var det namn af barbarer, hvarmed de betecknade främlingar; det visar mer än mycket annat, att föreställningen om en värld bortom denna för dem ännu icke uppgått. Det var sålunda här i sin synliga omgifning de sökte typer för skönheten, och formen blef det väsentliga för dem, och bildhuggeriet deras triumf. Kristendomen kom.

Han var kapten en u-båt. Och det var något! Han var förfärligt snäll och han visste precis hur man skulle hantera en liten flicka. Anna-Clara fick vara med om något underbart, som att komma ombord u-båtens moderfartyg hon undrade ett tag om den stora båten var riktig mamma till den lilla.

Och nu... Hon visste icke längre vad rätt och orätt var. Det hade blandats ihop alltsammans och blivit besynnerligt. Var det icke likväl något förfärligt, det hon hade gjort, och var det icke något förfärligt, som nu väntade henne? Hon var blekare än vanligt, hon kom hem. Lampan var tänd i förmaket.

Vad i Herrans namn ska vi ta oss till för att honom i säng? jämrade gumman till flickorna, rådlös hur hon skulle den sovande vaken, ty hon visste, vilket förfärligt sinne han hade, när han druckit och blivit väckt, och honom kvar i köket gick inte an för flickornas skull, och in i stugan inte heller, för skulle det bli ett pratande.