United States or Tanzania ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ingenjören vandrade med lätta, säkra steg den långa vägen till staden. Vid Blekängsbron mötte han en åkaredroska och tog skjuts till epidemisjukhuset. Oförväget trängde han in i doktorns allra heligaste. Nu ska bror hjälpa mig. Va' då? Är Marie sämre? Krok skakade otåligt på huvudet. Hon hostar och hostar. Det är hösten. Men nu är det fråga om annat. Bror minns, va' jag sa' härom dagen?
Plötsligen var det någon som opponerade sig. En av pojkarna, som skulle hjälpa till med linan, ifall det behövdes, sade: Men nu ä du allt bra djävla dum, Kalle. Kalle vände sig om: Va hostar du om? Jo dä vet ja! Ja vet, att där rännan ä som smalast där ä strömmen starkast. En lång diskussion utspann sig. Till slut sade Kalle till Stellan: Bry dig inte om'en. Han begriper ingenting. Vi gör dä här!
Sedan de avhandlat saken en stund, sa min mor: Ja det här är en stor ära och lycka för min son och måtte det lända till deras fromma. Jag hoppas, att er kära fröken dotter är bättre nu och att hon inte längre hostar blod, som jag hörde sägas för någon tid sedan. Vad är det för prat? genmälde rabbi Schamil. Hosta blod? Jag har så visst aldrig hört min dotter hosta. Ja, vad folk pratar! sa min mor.
Säg dock, innan ni går, och berätta mig: blir det till hösten, Blir det i sommar kanske ert bröllop, säg, om ni redan Svarat den aktade herrn, eller dväljs han i fruktan och kval än?" Sakta talade åter till henne den vänliga flickan: "Vänta ej, gamla Susanna, att få tillreda mitt bröllop; Somrar hinna förgå och höstar, innan det firas, Kanske kommer till slut en vinter för evigt emellan."
Dock litet partiskt bör ock målarn måla, Och därför säg, hvar gång jag penseln för, Att du för evigt, evigt mig tillhör! I palatsets salar glimma Tusen lampor, sollikt klara, Och i ljusets strömmar simma Dofter, fina, underbara. Allt är ordnadt. Gäster komma, Svindlande på lyckans branter; Höstar vissna, vårar blomma Mellan guld och diamanter.
Hon lärde oss de rätt var och hon gjorde de själf." "Jag ser de . Väl skall de gå er. Men akta er för folke å barna här . Dom ha' ondt i sinne till er." "Hva' gormar ni om? Låt käringen vara, hon gör int annat än skäller och hostar da'n igenom", skränade Grels och ryckte Ante i armen. "Kom, vi ska gå nu. Brita är rustad." Barnen, både de främmande och de från gården, gåfvo sig af.
Två dagar före midsommar kom Abraham hem, återigen endast för en vecka. Ingenjörn var icke riktigt nöjd med hans utseende. Han hade skjutit upp, och han började få mustascher som en hel karl. Men han såg en smula tungsint ut. Vad är det, Abraham? Tycker du, att mamma har magrat? Ja. Och det är förfärligt, vad hon hostar. Jo. Jo visst är det det. Men hon vill ju inte sköta sig.