United States or Grenada ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hvarken kan jag genomvada, Eller kan jag simma öfver För att där min flicka kyssa." Och den sköna flickan svarar: "Nej, vid Gud, du gode yngling! Vredgas ej på Savaströmmen, Sava är dig ej fientlig; Nej, fientlig är din moder, Din mot dig, som min mot mig är. Din vill, att du ren med våren Hem skall föra den, du älskar, Min står fast däri, att dottren Skall till hösten vara ogift."
Der äro svanorna svarta och korparna hvita, och fiskarna flyga och foglarna simma, och folket har sina hufvun ditåt, som vi ha fötterna, och fötterna som vi ha hufvudena. De gå således opp och nedvända, och så är mycket annat hos dem med. En europeisk qvinna landade der på en ö.
Han har ingen rik far eller det som är ännu farligare en rik mor, som kan och vill understödja honom i lättja, i fall han skulle misslyckas; han har ingen lifräddningsboj, han måste simma eller gå till botten. Innan denne unge man lämnar universitetet, är han en bemärkt man. Mer än en bred väg står honom öppen.
Vi ska se om hon kan simma! sade Karl-Olov, som inte heller ville bli våt. Anna-Clara sprattlade och skrek och var nära att sjunka, då Emanuel nedlät sig att hugga henne i armen och hala henne ombord. Vid middagen debatterade vi saken. Och vi kommo alla överens om att det var en stor skandal att inte Anna-Clara kunde simma. Och Emanuel sade, att nästa gång fick hon ta sig upp bäst hon kunde.
Då kastar jag mig i sjön! Och utan att avvakta Maris utlåtande kastar han sig i vattnet med kläderna och simmar ut ett stycke. När han inte förnam något förtvivlans skrik från land, vänder han sig på rygg och tittar sig om. Där sitter Mari mycket lugn, för hon visste nog att herrarne kunde simma som fiskar, och hon bara skrattar.
Nattens frid och naturens tystnad gjorde ett mäktigt intryck på henne. Båten gled långsamt öfver sjöns lugna yta fram emot sundet. "Hur underbart vackert! John, se dit, de vackra ljusa, glänsande molnen, hvilka simma så lågt, att man kunde tro dem vilja kyssa jorden. Och hur stilla och tyst allting är! John, det förefaller mig, som om hela naturen i detta ögonblick skulle njuta af sin tillvaro.
Kalle Möller satte armbågen i sidan på Stellan. Dä ska vi göra. Stellan svarade ej. Men inom sig vägrade han. De talades närmare vid om saken under första rasten. Stellan gjorde fortfarande invändningar. Du förstår inte va dä ä å gå över ån. Kalle såg på honom länge: Förstår ja mig inte på is, va? Dä ska du säga! Koss i Jisse nam! Han snurrade flera varv runt på klacken. Kan du inte simma?
Men då vi blevo ensamma, sade jag till Anna-Clara: Det är verkligen en stor skandal att du inte kan simma du som bott så länge här ute i skärgården. Jag kan simma tre tag , sade Anna-Clara, bara jag känner botten med fötterna. Du skall simma utan att känna botten. Och vi skola börja lektionerna genast! Badhuset på ön är mycket gammalt och mycket förfallet.
Här kände jag att det gällde att försvara en värnlös kvinna, och jag sade: Märkvärdigt, jag känner alla pojkarna på ön och jag vet ingen som är sju år och kan simma. Jag har aldrig upptäckt den pojken. Han lever i skymundan, dold och gömd för alla och så, plötsligt en dag, står han på en klippa vid havet, hoppar på huvudet i vattnet och simmar som ni andra.
Direkt från bryggan och rätt ned i vattnet, som var så djupt, att Ingrid aldrig hade bottnat, även om hon varit tio gånger så lång. Ingrid kunde inte simma, ty hon var bara fem år. Ernst-Olof såg då Ingrid föll i, och han hoppade genast efter ned i vattnet. Han reflekterade inte, som om det varit en vattenhämtning eller en vedbäring. Han bara hoppade.