United States or Georgia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han rymde från fattigvården, strövade omkring i skogarna och kom ända upp till Rogershus. Därifrån fördes han med länsmansskjuts till staden. Men på Blekängsbron fick han ett slaganfall eller låtsades få. Länsman höll framför Tre Remmare och skickade drängen efter något starkt. När drängen kom ut igen, låg länsman och sprattlade i snön och Liter-Pelle var försvunnen.
Och han såg upp och tillade: Luther tör vara mer angelägen om giftermålet än om mågen. Greven nickade. Fägnar mig, fägnar mig. Då kör vi till Raslinge i kväll, sade länsman, och trolova oss inför prästen. Så ha vi alltid ett rep kring bakfoten på herr greven. Herr greven sprattlade till, som om han redan känt repet. Och hemgiften? frågade han. Hur stor blir hemgiften?
Skriande sprattlade dessa, med nödrop sprungo de andra Vida omkring; folk skockades snart; två männer med sablar Togo mig fatt, och snart, af en sorlande skara omkringhvärfd, Fördes jag bort långs vägen och blef i ett fängelse insatt.
Gapa inte! Du får hela Mysingen i magen! Spreta inte med fingrarna! Ligg stilla! Du sjunker inte! Kruka! Anna-Clara sprattlade som en ljusbrun groda i vattnet, och slutligen tog hennes fader, som är ömsint, och halade upp henne. Och så klädde hon sig, och så sprang hon i land och berättade för alla människor, som inte varit närvarande, att nu kunde hon simma.
Hans ögon voro fästa ömsom på hustrun och ömsom på en liten varelse, som låg på golfvet, inbäddad i en klädkorg, och som med de små armarne sprattlade i luften, liksom sökte hon någon för andra osynlig ... någon som fans, men som hon ej kunde nå ... något ... måhända vingen af den engel, som måste vika nu, då jordelifvet skulle begynna. Liisa stod en stund qvar.
Och Basilius sade: Det är inte olikt att Lasse blivit stungen av ormen. Slaget var välmåttat och träffade till synes i knävecken. Moran stöp på knä utan ett ljud: hon drog ikull ungen och synade först högra foten, så den vänstra. Var känns det? frågade hon. Det visste han inte, helst han låg på rygg och sprattlade med ben och armar i en röra. Men han svarade på måfå. Det kniper!
Hon skrattade och hoppade i fruns knä synbarligen förtjust öfver att få åka kälke. Frun steg upp, lyfte henne upp till sig och kysste henne. "Du älskade lilla Etta barn, nu ska' vi gå in, barnet skall äta, och sofva middag, och bli mors friska duktiga flicka." "Uj Yla", "Uj Yla", "Ante", "Ila Tasta" Allena!" Den lilla sprattlade vildt, för att slita sig ur de armar, som så ömt omslöto henne.
Vi ska se om hon kan simma! sade Karl-Olov, som inte heller ville bli våt. Anna-Clara sprattlade och skrek och var nära att sjunka, då Emanuel nedlät sig att hugga henne i armen och hala henne ombord. Vid middagen debatterade vi saken. Och vi kommo alla överens om att det var en stor skandal att inte Anna-Clara kunde simma. Och Emanuel sade, att nästa gång fick hon ta sig upp bäst hon kunde.