United States or Senegal ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och när hon nu fick skinnet mellan nyporna kom hon att tänka på Stava. Litanian som lästs i fjorton år, lästes om igen till punkt och pricka. Inte var det något fel på henne hemmase, och när hon fyllt tretton år kom hon till prästen i Raslinge. Där var det Guds ord och tuktan. Högst hade hon varit i läsningen, högst i hela socken, och ändå skulle hon bli med barn.
Kan någon se på mig att jag inte har min trivsel och fägnad? Nej, jag begriper inte vad det är du har gått och funderat på. Och hon tänkte inte vidare på den saken. Förrän en sommarsöndagsmorgon, då hon satt på bänken under storeken och anställde sina gudsbetraktelser. Raslinge klockor ringde och postillan låg i knät, uppslagen för andaktens skull men oläst för tankarnas.
Vilken väg? frågade han. Vilken väg har Daniel röjt? Till Raslinge, svarade gumman. Var det inte den han skulle fara? Kvicka sig nu, så slipper han ta länsman i kärran. Greven skakade på huvudet. Den saken är ordnad. Men vem har ingivit pojken att röja undan på vägen söderut? Det har jag, svarade mor i Sutre. Och varför, frågade greven allvarligt, gjorde gumman det?
Sade till sväran: Nu håller du din leda mun. För här bränns. Och flängde oförtrutet mellan spis och skåp. Efter en stund kom Valborg, efter henne Daniel. Vart ska I? frågade moran. Valborg svarade: Daniel skulle hjälpa mig att lyfta ned kistan från vind. Ska Träsken fara nu då? Far ska köra för grevens till Raslinge. Så får de väl skjuts sör ut av prästen.
Men Raslinge klockor ringde: Mormora, mormora, mormora. Och hon såg dem i ekarna, små som furufnattar men fullvuxna människor ändå. Där var Lars med sina släpande ögonlock, där sju sorger hängde i vart ögonhår. Där var Anders som sneglade sidledes uppåt som när en hund ser på en lyftad käpp. Där var Stava med det smala, bleka gossansiktet, som smålog när hon skulle få stryk.
Och då mor i Sutre kom ut på trappan, sprungo de emot henne, ropande: Kolran kommer i Stenby backe! Å, håken heller! sade mor i Sutre, steg nedför trappan. Hon höll handen över ögonen, såg upp mot vägen. Efter en stund sade hon: Det är socknekärran. Det är det. Det är kolrakärran. Vad kan det vara för en stackare? Han ska väl jordas i Raslinge.
Pengarna stoppade jag på mig och reste ofördröjligen till Stockholm för att ekipera, ty min dessous var ständigt bristfällig alltsedan jag rev min bästa skjorta vid Raslinge kyrka Och så tar vi en visa till, herr kommerseråd, ropade han åt Träsken. En visa till, så köra vi vidare. Nå, i Stockholm träffade jag min lilla grevinna och allt annat glömdes.
Dagens Ord
Andra Tittar