United States or Comoros ? Vote for the TOP Country of the Week !


Men hans själ hade hittat vägen hem genom den mörka dalen Guds ord lyste klart, det var den käpp och staf som tröstade honom. Hvad julgranarna berättade. Det klingade vackert, som om det varit änglaröster, och jag är säker, att ängeln sjöng med. Men huru tant Karins hjärta klappade!

Han hade inte läst över läxorna, han skulle inte kunna svara en enda fråga. Han hade inte ens tänkt , vad han skulle ljuga ihop som skäl att han inte läst . Läraren kom in. Han reste sig till hälften i bänken och hälsade. Var skulle han pengarna från? Han måste tänka ut något, måste Det blev med ens i hans hjärna som en myrstack man stuckit i med en käpp.

Han sade: Det är väl strykarna, som lägrat sig. Allihopa, upprepade pojken. Och efter en stund sade han: Ska de ha kvällsvard, de med? Det kan väl hända, svarade Daniel. Mor får väl stoppa dig i ugnen, om fläsket tryter. Pojken sprang i kapp flickorna. Di ska ha mat, di med, flämtade han. Sade ingenting vidare förrän de hunnit fram till åkergläntan vid ögårn.

min kammare får han sikte en blå kavaj, vilken han utbyter mot sin svarta rock, tar en halmhatt, en rotpipa, en käpp; och efter ett glas punsch vill han ut i skogen. Utkommen i ängen sticker han händerna i kavajfickorna och tycker det är nytt och roligt; kesar som en kalv, flöjer över gärsgårdar. Det är en annan människa och rocken gör väl litet till munken.

Den tid jag låg havet, försökte jag om aftnarna att segla kapp månstrimman, men alltid gled hon undan en armslängds avstånd. Varför lärde jag inte av det jag såg? Den frågan kommer från oss, far. Och skall jag svara dig, Folke. Småningom har jag lärt, vad en bonde kan lära, och jag har slutat upp att klaga. Nu vill jag följa er till dörren.

Själv trodde han, att han var några och nittio år, men trälarna älskade tro, att han var nära hundra. Kvinnorna gingo ibland fram och svepte bättre om honom, att han icke skulle frysa, men han mumlade misslynt, att de icke skulle röra honom. Det var alltid han, som vakade över askan under nätterna och rörde i den med sin käpp, att den icke skulle slockna ut till nästa dag.

Har ni förlorat henne? Ja, sjön ha vi förlorat henne. Men kom in för all världen och stå inte här i kylan! Gusten såg ut vid ljusskenet som ett urblåst ägg, enär han varken ätit eller druckit hela dagen och dessutom haft det hundgörat att springa kapp med ostvinden.

Skuggan ringlade sig i kapp med vart steg och försvann under hennes fötter. Alla blommorna i gräset stodo vidöppna, och genomträngda av solelden hade löven en ännu klarare grönska än annars. I var källa och var bäck låg en sol.

Gubben och gjätergutten kommo tidigt hem, den förre från något slags skogsarbete i fjellbjörksregionen nedanföre oss, den senare med boskapen, och i skymningen voro vi alla sex rumkamrater samlade vid den flammande brasen, som dock stundom rökte i kapp med gubben.

Har ni förlorat henne? Ja, sjön ha vi förlorat henne. Men kom in för all världen och stå inte här i kylan! Gusten såg ut vid ljusskenet som ett urblåst ägg, enär han varken ätit eller druckit hela dagen och dessutom haft det hundgörat att springa kapp med ostvinden.