United States or New Zealand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Strålande blickar slockna som festers tynande lampor. Skynden, o skynden, gossar och flickor, flickor och gossar, skynden att tömma fröjdernas nektar! Kransa pokalen, slut till ditt ännu svärmande hjärta, flicka, din gosse, gosse, din mö! Petros hade återvänt till sitt palats och önskat god natt åt den unge föreläsaren, som väntat honom vid stadsporten och nu gått till sitt sovrum i peristylen.
Då nu brudgummen dröjde, blevo de alla sömniga och somnade. Men vid midnattstiden ljöd ett anskri: 'Se brudgummen kommer! Gån ut och möten honom. Då stodo alla jungfrurna upp och redde till sina lampor. Och de oförståndiga sade till de förståndiga: 'Given oss av eder olja, ty våra lampor slockna. Men de förståndiga svarade och sade: 'Nej, den skulle ingalunda räcka till för både oss och eder.
Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott. Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa! Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag? Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
Han urskuldade sig med att Faber trots sina signerier och vidskepliga utläggningar icke gjort sig skyldig till något verkligt kätteri. Och det sjukliga svärmeriet för hans person skulle slockna desto förr, ju mindre man blåste på det.
Hon föll på knä, och fast det värkte att ligga så, reste hon sig icke. Kyrkan var full av pilgrimer, och ljusen omkring Eriks silverskrin på altaret fladdrade i draget från det trasiga taket, ofta nära att slockna. Från muren bakom altaret hängde de röda och gula flikarna av hans baner.
Gud hjälpte honom så huldrikt och nådeligen, upprepade han gång på gång, så att han till sist trodde på det, och i översvallande tacksamhet för den nåderika hjälpen, läste han första orden ur »Lov pris och tack ske dig, o fader käre!» Gud hade hulpit honom, det var alldeles säkert, efter som kronan hängde där och folket sa, skulle säga, de hade inte sagt än nu slockna fyren... Herre Jesus! som gick på vattnet och bjöd böljorna lägga sig!
Som tioåring hade han en stark passion för russin, han sålde sina skolböcker för att köpa russin. Plötsligt kunde detta begär slockna och avlösas av ångest. Ångest över jorden och människorna och livet och hemmet och ibland över ingenting. Då såg han all naturen kring sig som ett främmande land, men han tvang sig att gå hem, där satt han med slanten i sin brännheta hand.
Själv trodde han, att han var några och nittio år, men trälarna älskade tro, att han var nära hundra. Kvinnorna gingo ibland fram och svepte bättre om honom, så att han icke skulle frysa, men han mumlade misslynt, att de icke skulle röra honom. Det var alltid han, som vakade över askan under nätterna och rörde i den med sin käpp, så att den icke skulle slockna ut till nästa dag.
Ty detta är en HERRENS hämndedag, ett vedergällningens år, då han utför Sions sak. Då bliva Edoms bäckar förvandlade till tjära och dess jord till svavel; ja, dess land bliver förbytt i brinnande tjära. Varken natt eller dag skall den branden slockna, evinnerligen skall röken därav stiga upp. Från släkte till släkte skall landet ligga öde, aldrig i evighet skall någon gå där fram.
Att er piket kanske Så väl höll folket nyss ifrån paraden? O Ryssland, Ryssland, själen i din styrka Var ordningen, var själfförsakelsen Hos dina söner; slockna får den ej. Furst Voldmar Paulovitsch, ni dröjer kvar, Ni följer mig. Ännu en gång, er andra Benådar kejsarinnans namnsdag." Sagdt. Till kabinettet gick Potemkin åter, Den unge fursten följde tyst hans steg.