United States or Morocco ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hvad en er nekar, skall en annan skänka, Och lika nektar dricks ur lika blommor. Så talade, vid borgens port, förnuftet. Då låg bland söfda söner innanför Svartsjukan, kärlekens och hatets dotter. I fridlös dvala låg hon där och sög Ur egen märg en otillräcklig näring Och skärpte sin för dagen skygga blick Och spetsade sitt öra under sömnen.
Så vandrom vidare på dessa gator, med safir lagda och med ädel jaspis! Var slöto vi? Den helge Augustinus må än en stund oss läska med sin nektar. Erland . Här, gode pater, här. Patern . Välan... Erland . Timglasets sista sandkorn viskar ren, att timmen lidit. Patern . Ha, jag glömde tiden!
Tänker du med saknad på de stunder, Då du närde känslans rika under Och den ungdomsvarma pulsen svällde Än af salighet och än af kval? Ingen vällust spirar på din bana Kärlekens och ärans djärfva fåna Svajar fjärran från din öde stig; Nöjets blida, balsamfyllda fläktar, Flickans rosor och pokalens nektar Lifva sjuklingen och lifva slafven, Ack, men lifva icke mera dig.
Gömd bland harems stolta lunder, Utan glans af konstens under, Utan prakt och flärd, Smyckad blott af söderns sommar Står en rosenhäck och blommar, Vigd åt hjärtat, Härskarns lugna värld. Krona ses han här ej bära, Ingen dyrkans kulna ära Här hans bröst begär; Blott af hourikyssars nektar, Västanvindar, balsamfläktar, Kärlek, kärlek, Får han mötas här.
Strålande blickar slockna som festers tynande lampor. Skynden, o skynden, gossar och flickor, flickor och gossar, skynden att tömma fröjdernas nektar! Kransa pokalen, slut till ditt ännu svärmande hjärta, flicka, din gosse, gosse, din mö! Petros hade återvänt till sitt palats och önskat god natt åt den unge föreläsaren, som väntat honom vid stadsporten och nu gått till sitt sovrum i peristylen.
Är icke Krantors kulle nära, syns ej ren Invid dess sluttning lunden, Amfidemos lund, Och mellan stammarna i fjärran Attika? O ställen, mig bekanta och förtroliga! Hvad fröjd att, fast jag er ej skådar, nämna er! Som nektar, som ambrosia för gudarne, För mänskans tunga ljufva äro kära namn. LEDSVENNEN. Tyst, akta, tyst!
Nyss var din önskan endast en vänlig blick Af tärnans öga; nu, då hon skänkte den, Stig högre och begär dess först Himmelska kyssar och strid och tråna. Och när på purpurläppen ej blomstrar mer En enda ros, hvars nektar du icke sög, Så skynda blott att nya skördar Under den svällande slöjan åtrå.