United States or Ethiopia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Helge Erik visade honom då, att spetsen fallit från spjutet, och bad honom att raskt förfärdiga en ny, medan han satte sig på kanten av vattenkaret och väntade. Den skulle vara hårdare och uddvassare än någon annan, ty med den ämnade han strida under korsfanan. Glad i hjärtat skyndade sig den ärlige smeden att villfara hans begäran.
Den gyllne åldern var den tid, då hövdingarna var sommar seglade ut efter byte, medan de fria gårdsbönderna bärgade sina skördar. Den bruna åldern var helge Eriks egen tid, då marken ännu var brun av nyplöjning och av allt det blod, som flöt i striden mot götakonungarna och deras folkungajarlar.
Men du, du finner råd och bot: Du beder ock, men oss emot; Och när vår bön oss vägras då, Är det hvad bäst vi kunnat få. Ej finns så gömdt ett rum på jord, Att ej din godhet där är spord, Så öfvergifven ingen är, Att du ej vård om honom bär. All vishet, tro och kärlek sann, Allt mod, som mod rätt kallas kan, All endräkt, frid och glädje ljuf, O Helge Ande, verkar du.
Var hon såg en grånad kvinna, tänkte hon på henne. Var gång hon låg i bön, inblandade hon ett ord också för henne. Och under fritimmarna efter aftonvarden satt hon och sömmade med sitt eget hår och med silke på ett långt band till hennes drottningsmantel, fast hon aldrig tordes skicka det. Hillika, sade hon. Det skall nu firas en stor högtid i Uppsala för helge Erik.
Jag vet och är där viss uppå, Att ingen ofärd skall mig nå, Om han ej gifver lof därtill Och mig af kärlek pröfva vill. Min Gud är stark, min Gud är god, Så är jag nöjd och har godt mod; Gud, Fader, Son och Helge And, Mig lämnar jag uti din hand. N:o 352. Morgonpsalm. I mörker höljs ej jorden mer, Upp går nu solen klara; Ny dag, o Gud, åt oss du ger, Ny nåd ej heller spara! Ny nåd!
O fröjderum, o hälsoort, Där sorgen själf sig gläder, O allom öppna himlaport, Där inför Gud man träder, Guds kyrka! Fast bestånde du, Dig helge våra barn ännu, Som vi med våra fäder. N:o 236. En kristens stridspsalm. Till strids, o kristen, rusta dig, Låt sömn och dvala fara!
Han säger: Låren känna mig, Att I mån trygge vara. För mig skall dock ödmjuka sig All hedningarnes skara: Jag själf för eder kämpa skall, Att ingen komma må på fall, Trots all er nöd och fara. Med oss är Herren Zebaoth, För oss vill själf han strida, Vi akte, ingen vådas hot, Då Gud är på vår sida. Gud Fader, Son och Helge And, Välsignad du i alla land; Din nåd och hjälp vi bida. N:o 102.
Han stack hammaren tillbaka i bältet och spottade i den söndertrampade snön. Ja, annorlunda var det förr. Min farfar var ännu med på den tid, då järnet togs ur myren. Jag hörde honom ofta tala därom. En afton, när han stod i sin riskoja och hamrade, fick han besök av helge Erik, den stora sveakonungen. Det var vid den årstid, då kornet går i blom och enbusken dammar och som ännu kallas eriksmässa.
Rid du, kära son, och sörj inte för mig. Gäller det, kan jag nog ännu låta lyfta mig på hästryggen och föra mina huskarlar. Det är lagom göra för en änka på landet, när påskbaket är över... Men om du blir slagen? Jag duger inte till att ringa i klockorna, mor, och bära kring helge Eriks ben. Men jag försöker i tysthet att skaffa mig nya och fullgoda krigsredskap.
När vi dagligt oss bemöda Att med Jesu Kristi nåd Gamla mänskan i oss döda Med dess lustar, verk och råd, Se vi, att en ny uppstår, Som allt större krafter får; Det är oss till tecken gifvet Af uppståndelsen och lifvet. Pingstpsalmer. N:o 178. Vi lofva dig, du Helge And, Guds kärleks eld, Guds godhetshand; Till allt, som är, du sträcker dig, På gåfvor outtömmelig.