United States or Saint Pierre and Miquelon ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men dagen led, och solen Vid västerns portar stod, Då segrade omsider Den finska härens mod, Då sågs hvart hinder-brutet, Hvar fiende på flykt, Och allt kring gamle krigarn Var åter lugnt och tryggt. När då den sista truppen Bröt ned från kullens topp Och drog förbi soldaten, Då stod han högrest opp: "I unga, tappra söner Utaf vår fosterjord, Finns någon här, som aktar En grånad krigsmans ord?
Den tjugutredje, som icke var någon annan än Liter-Pelle, grånad i synden, kvarhölls ungefär en veckas tid. Han tillhörde visserligen icke de avskedade arbetarna, men han var allmänt känd som en dålig karaktär, rabulistisk och ilsksint. Och det var ju icke otänkbart, att han mutats och tubbats. Emellertid lyckades Gusten Sörman, galna Johnsson och några andra bevisa Petterssons alibi.
Så långt jag kan minnas tillbaka, såg jag honom gammal och grånad. Han bodde nu, vidtberest och mångbepröfvad, i egen gård, bröt grufligt på finska, var glad och käck och tog en sup, då den bjöds.
En storm är lös, det ljungar eld och fältkanonens åska rullar; Framåt, framåt led vid led! På tappre män se tappre fäders andar ned. Ädlaste mål Oss lyser på vår bana; Skarpt är vårt stål Och blöda är vår vana. Alla, alla käckt framåt! Här är vår sekelgamla frihets sköna stråt. Lys högt, du segersälla fana, Sliten af strider sen en grånad forntids dar, Fram, fram, vårt ädla, härjade standar!
I djupa Finland bortgömd fanns en man, En fridens man alltfrån sin ungdom hän; I fridens värf ren grånad, styrde han Som höfding nu sitt län. Wibelius var hans namn, af anors glans Omstråladt ej, men vördnadsvärdt ändå, Ty namnets ära var, att det var hans, Hans adel föll därpå. Han ägt sin mannaålders gyllne tid Af lugna mödor; den fanns mer ej kvar.
Var hon såg en grånad kvinna, tänkte hon på henne. Var gång hon låg i bön, inblandade hon ett ord också för henne. Och under fritimmarna efter aftonvarden satt hon och sömmade med sitt eget hår och med silke på ett långt band till hennes drottningsmantel, fast hon aldrig tordes skicka det. Hillika, sade hon. Det skall nu firas en stor högtid i Uppsala för helge Erik.
Kanhända du I lifvet möter honom på din bana: Då hälsa honom än från fordomdags, Från Stål, från bragderna, från Revolaks." Så talte gamle Stål en gång om dig, Du kämpe från vår äras gyllne tider. Hans hälsning har studenten gömt hos sig, Tills grånad ren han bär den fram omsider, Nu, när ett sekel hunnit halft förgå, Sen för din fosterjord du stridde då.
En dag från stranden kom jag med Eurysakes, Det var vid härens kvällsvardsstund. Den strömmade Tillbaka nu från dagens strider segerrik. Vi gingo tyste mellan skarorna. Ett sorl Af glädje hördes ofta kring oss, och jag såg, Hur mången blick på gossen vid min sida föll. Helt plötsligt sprang en gammal, grånad krigare Ur ledet fram. "Kamrater, skåden Ajas' son!"
Tystnaden bröt omsider likväl Zakarias på Hjerpvik, Där vid bordet han satt välvördig, gammal och grånad; "Nu", så sade han, gäller det prof, värderade männer, Hvem, sen den raske Mattias är här, den yppersta skytt blir, Om välaktade herrn, om den välförståndige Petrus Eller ock jag må besegra den prisade gästen från Kuru.