United States or Gabon ? Vote for the TOP Country of the Week !
Närmare bordet satt Zakarias, värden på Hjerpvik; Ensam, stolt som en kung och med armarna knutna på bröstet Såg han på dansen, så ofta han ej ölstäfvan iakttog. Gent mot den ärades plats vid den blossande brasan på härden Värmde sig tiggaren Aron i bredd med den gamla Rebecka. Aron ställde som bäst järngigan i ordning, Rebecka Gungade stilla och smekte på knät den spräckliga katten.
I dessa yttre lefnadsformer röra sig den själfegande bonden i Mattias' person, torparen i Petrus på Tjäderkulla och Zakarias på Hjerpvik, medan äfven inhysingen och "den aktade tiggaren" ha sin plats på den värmande ugnen hos Petrus liksom den gamla Rebecka i folkets stuga på herrgården. Karaktärerna äro visserligen tecknade blott i sina enklaste drag.
Men när polskan var slut och fiolerna tystnat och gigan, Ryckte den kunniga Anna sin man förtroligt i rocken, Och då hon fört till ett hörn den välförståndige Petrus, Talte hon hemlighetsfullt och hviskade honom i örat: "Ville du icke förmå Zakarias, värden på Hjerpvik, Att för sin blifvande måg och sin hjärtligt älskade dotter Hålla som far ett förmanande tal, som de dag ifrån dag sen Skulle i vördsam håg förvara och rätta sig efter.
Tystnaden bröt omsider likväl Zakarias på Hjerpvik, Där vid bordet han satt välvördig, gammal och grånad; "Nu", så sade han, gäller det prof, värderade männer, Hvem, sen den raske Mattias är här, den yppersta skytt blir, Om välaktade herrn, om den välförståndige Petrus Eller ock jag må besegra den prisade gästen från Kuru.
Men när omsider han kom till den sluttande backen vid herrgåln, Mötte han ren Zakarias, som stod stormodig på främsta Slädan och följdes af två frilöpande fålar i spåret. Glad, då de möttes, talte den ärade värden på Hjerpvik: "Nu, nu, laga, Mattias, att ölet mig väntar och supen, När jag med älgarne kommer i kväll och behöfver mig värma." Sade och eggade hästen till färd.
Nu det gällde ett vad: hvem först till den aktade herrgåln Hunne och skaffade hästar att älgarne forsla från skogen, Skulle med ett stop öl och en sup af den andra förplägas. Vargen hade ej täflat i lopp med den åldrige Hjerpvik, Där han för vadet ilade fram; den raske Mattias Skyndade skamfull efter och stötte med käpparna drifvan.
Åter ett stycke från dem, så långt, att det vingade lodet Nått, men ej träffat sitt mål, skrann flämtande värden på Hjerpvik; Honom följde, fast nära dock ej, den raske Mattias. Snabba som skuggor af moln, af stormarna drifna på fästet, Flögo på isen de fram med glattade skidor i täflan, Öfvade båda och båda för skidlopp vida berömda.
Vacker är han, och hon kan bäst jämföras med Hedda." Honom svarade åter den ärlige Petrus och sade: "Drängen skådar du där, den snabbe, driftige Anders, Son till en ädel man, Zakarias, värden på Hjerpvik.
Honom följde därnäst den raske Mattias från Kuru, Men den tredje var du, Zakarias, plöjande Hjerpvik. Dessa följde med bössor sin ärade herre i spåren, När ur stugan han gick, oväpnade följde de andra. Men då de kommo på gården, bestego de utan att dröja Skidornas glattade par och begåfvo sig muntra på färden.
Frukta ej heller att bli med förakt mottagen af herren; Åtta torpare äro vi väl, jordbrukare alla, Hvilka med möda och svett uppodla hans bördiga ägor, Dock berömmas blott tvenne af dem som kunniga skyttar: Petrus på Tjäderkulla, därnäst Zakarias på Hjerpvik.