Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 maj 2025
Hon är dig värdig; ja, på sätt och vis blir det dig en ära att få henne till hustru. Jag vill göra er bägge lyckliga. Det är, med ett ord, min hushållerska, mamsell Petronella, som förgapat sig i dig. Hon är kär över öronen, stackars människan... Mamsell Petronella? Det kan aldrig vara patrons mening! utbrast Sven, blossande röd i ansiktet. Jo, min vän.
Nå, Nadja, Kajsa talade långsamt och försigtigt, när det blir slut med det der, hvad skall du då ta dig till? Det der, hvilket det der? Ammandet, förstås... Hm då det får vi se då! Jag får väl alltid någon råd... Då blir din lön liten, och du har fått vanan att vara förnäm, krusas för och firas, lefva stort och vara hög af dig. Nadja blef blossande af vrede.
Der stod pianot, bordet med blomsterkorgen, Nadjas stora mörkröda fåtölj och dörren midt emot. Draperier i samma färg föllo ned och täckte till hälften ingången till sofrummet, tapetseradt och möbleradt i grönt. Han drog henne sakta till spegeln. I det osäkra skenet stodo de der och betraktade hvarandra. Han var ljus och blek, hon mörk och blossande.
Där är små flickor och gossar, att leka me." Inte tycktes då Ante och Maglena i denna stund likna "små flickor och gossar", som man kunde "leka" med. De stodo blossande röda med nedslagna ögon och kände sannerligen mera lust att gråta än att ge sig i dans. Elsa kom springande och räddade dem. "Mat och kaffe fanns i ordning i störes!" Hon drog Ante med sig.
Nu hade Elli beräknat, att morbrodern skulle blotta sig säga, att detta skulle hon ej bry sig om, ty det vore redan i görningen och dymedelst hoppades hon lista ut något om hemligheten med doktor Martini men nej. Intet sådant inträffade. Morbrodern tog henne blott leende under hakan och sade skrattande: Gör tu tet, min stumpa, gör tu tet! Hon blev blossande röd.
Om du hade låtit mig gå, så ... hon snyftade och talade en hop osammanhängande ord, men med en häftig öfvergång strammade hon upp sig, det gick som en skakning genom hennes kropp, hon betvang den, och blossande, röd, ond så hon knappt kunde tala, gick hon till honom, der han lag, sparkade till honom, böjde sig ned, slog honom kraftigt i ansigtet, grep sin hatt och skyndade på dörren efter att ha tagit nyckeln ur låset.
Huvudet sjönk, mycket långsamt, nästan omärkligt. Det mörknade för ögonen, men de ryckande tummarna såg hon alltjämt Jag tror I sitter och sover. Gästgivarn stod framför henne, stödd mot spisens järnstolpe. Ansiktet var blossande rött, överläppen uppdragen mot näsan. Hur är det med pojken? Gumman nickade: Han sover. Han gör väl det, sade gästgivarn.
Småsyskonen, Lulle, Lisi och Helmi slogo ned på henne med sina angelägenheter och det gick en god stund, innan hon på sitt vänliga sätt gjort sig af med dem och fått tid att äta sin frukost. Januarimorgonen var frostig och klar och hon kom med blossande kinder till skolan. Hvilket stoj, hvilket prat, det hördes ända ut i farstun.
Storm hven västerifrån, solen sjönk blossande som en glöd i blåsten och tände luftens flygande blånor, tills hela himmelsranden flammade, som om världen råkat i brand, och de brinnande trasorna från världsbålet piskats österut i kapp med de eldstänkta böljorna, slocknat halfvägs mot land, tätnat till en blå tjocka, som slog in öfver stranden. På ett ögonblick blef det mörkt.
Även när han på bröllopsporträttet höll sin hand över honom, stack i alla fall hans svarta attilaärm med den vita glacéhandsken fram över moderns arm. Det plågade honom, plågade barnets längtan efter den obefläckade avlelsen. Tanken att han själv kommit till genom synd gjorde honom blossande röd. Hur hade hon kunnat? Hur hade hon velat? Hon, som var så vit och ren!
Dagens Ord
Andra Tittar