United States or Uruguay ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det var ju högst troligt att Martini, innan han kunde skrida till själva arbetet, måste hava en hel del förberedelser att träffa. Det var ju alltid fallet med varje nytt arbete. Detaljer i planen funnos ännu ej. Men i stora drag ville han, när tiden kom, på ett eller annat sätt själv först taga den där titten i den underbara spegeln.
Vänta, ett ord först, bad Wolfgang. Vad då? undrade Elli. Jo, säg mig en sak. Om jag nu behåller telefonerna för att en gång kunna använda dem i spiontjänst på Martini eller någon hans like kan ej då ni råka ut för obehag nu? Å ni menar för min morbrors skull? Att han skulle fråga efter telefonerna? Ja, just det. Det har ingen fara. Jag har fått dem, de äro min egendom.
Jaha, detta begriper jag, men vad vill han med en konkav jättespegel? Inte kan han se Mars genom den? insköt Wolfgang. Just det samma sade min morbror också. Nå. Läs vidare, får ni se, vad Martini svarade, genmälde flickan. En konkav spegel är just betingelsen för en god astronomisk reflektor, läste Wolfgang.
Wolfgang märkte tydligt på Mayers nyfikna blickar, att denna önskade en förklaring, men han ansåg sig ej alls behöva giva den underordnade arbetsförmannen någon sådan. Han frågade kort och gott efter doktor Martini och herr Cramer. Ack, svarade herr Mayer, en förfärlig olycka har hänt, herr löjtnant och så berättade han den sorgliga olyckshändelsen. Det var förskräckligt, tyckte Wolfgang.
Jag har kommit att tänka på en sak, löjtnant Schnitler, sade flickan. Om nu doktor Martini behöfver en ballong captif för att kunna stiga så högt över spegeln, att han just därifrån kan se förstoringen skarpast så följer därav, att även ni måste uppstiga till samma höjd för att se lika gott som han har ni tänkt på det?
Att doktor Martini ännu ej avprovat spegeln, berodde endast på, att himlen de sista nätterna varit höljd av täta moln. Och det såg ut, som om så även skulle bliva fallet denna natt. Cramer hade god lust att stiga upp ett slag i ballongen. Han hade aldrig någonsin lämnat terra firma, påstod han. Gott, svarade doktorn, vi vänta till första molnfria kväll. Då gå vi upp tillsammans.
Men doktor Martini tycktes vara en av dessa ostadiga naturer, som ombestämma sig det ena ögonblicket efter det andra. Ni kan höra hit om ett halvt år, sade han. Då kanske har jag arbete för er. Vad slags arbete? Doktorn såg på den frågande. Han var ej van att tillfrågas av arbetssökande. Men Wolfgang såg ej fräck ut och han svarade: Det gäller en mycket stor försilvring. Tack, sade Wolfgang.
Reser han lika fort som detta brev, så är han, samtidigt med att ni mottager dessa rader, redan hos Martini. Lämna ej telefonen innan ni hört honom. Nu gäller det. Jag önskar er all lycka. Wolfgang kände en ström av lycka genomflöda sitt inre.
Men vi hava ju tiden för oss och vi bliva väl som förr bundsförvanter? tillade hon och såg frågande på honom. Tack, ni vill? sade Wolfgang glad. Ja, svarade flickan och räckte honom sin hand. Ni skall se, att vi finna ut något det är jag säker på hittills har ju allt gått så bra. En sak, sade Schnitler, vad sade doktor Martini om tiden? Vad menar ni?
Och det just i dag, då jag hade anmält min ankomst och Martini till mig skulle överlämna det av mig beställda arbetet, den underbara spegeln. Men hur är det? tillade han frågande, har doktorn inställt spegeln på Mars? Ja, herr löjtnant. Jag gav honom order om, att låta maskineriet verka så, att spegeln alltid stod riktigt inställd. Är detta gjort? Ja, herr löjtnant.