United States or Puerto Rico ? Vote for the TOP Country of the Week !
Vore min mamma inte så stilig skulle jag vigga af henne sjelf.» »Hon ser ut som en spanjorska.» »Jaha, och du ser ut som en » han kunde icke finna rätta ordet i hast. Den andre reste sig upp. »Fundera på saken så länge tills vi råkas. Jag viker bord i foyern.» De två nickade åt hvarandra och gästen försvann.
Jaha, ursäkta, jag stod på gatan. Och Bertha berättade huru allt gått till. Är du riktigt säker på, att hon strax kom ut igen? afbröt henne en af flickorna. Det kunde ju ha varit någon annan. Bertha såg osäker ut. Jag tyckte precis, att det var Hanna, svarade hon dröjande. Ja, att tycka och veta är alls icke detsamma .
Jaha, här står jag, började Hedda. här, en qvinna i mitt eget hem, i mitt eget rum, framför män, som med våld vilja intränga till mig! Och det är du, Ella, som stält till detta! Det är du, som gjort mig detta! Blygs! Blygs! Du är en stackare, som mot min vilja och mot din rättighet bryter qvinnofrid och slår in dörrar som en röfvare och en rånare och en tjuf!... Och ni der, ni, hans vänner!
Hon sade engång: Hanna har en så sällsynt fast och redbar karakter, jag hoppas hon skall verka välgörande på dig. Jaha, just så sade mamma. Tror du mig icke? Hannas min uttryckte på engång glädje och misstro. Hon kunde ej tro, att hon så lätt skulle slippa den börda, som tyngt henne de sista månaderna. Och hon var rädd att öfverlemna sig åt en förhoppning, som kanske skulle visa sig vara falsk!
Jag vet bara, att det var en snabb och vänskaplig kyss, som om jag fått den af en kvinnlig bekant en vacker ung flicka. Vi voro så glada och fria, hela världen låg öppen för oss. Kyssen var alldeles i sin ordning. Jag var i mitt gladaste, lugnaste solskenshumör, och mina ögon skrattade mot hans. Seså! Nu ha vi vanärat oss för tid och evighet! sade han muntert. Jaha.
Stellan spelade sin omgång dåligt och vid dess slut reste han sig. Han skyllde på att han måste upp och läsa läxor, och inför denna force majeur böjde sig slutligen Josef, dock ej utan invändningar. Stellan gick direkt till bokhandeln. Jag ska be att få Verdandis småskrifter. Jaha! Vilka får det lov att vara? Alla.
Han både kände och visste, att han för alltid lämnade någonting bakom sig, vad nu detta var. Hans morfar hade ofta den sista tiden sagt till honom: Jaså, jaha! Jaså, du ska börja skolan i höst. Jaha, det blir en annan dans. Nu är det slut med sötebrödsdagarna. För resten sökte han utfylla morfars dunkla uttalanden med de underrättelser, han kunde inhämta av sina Göteborgskusiner.
I porten stod en jungfru, som skulle in i huset; hon hade varit på promenad och hade svårt att skiljas från sin »kusin», gardisten, som följt henne hem. Är det här, som man går in till fruktbutiken? frågade Erik, i det han förläget tog hatten af sig. Jaha, men den är inte öppen i dag. Jag var här i går och tittade och i förgår med, men det är ju alltid stängdt.
Du skulle kanhända vilja bjuda upp sjelf, inföll Alma Brennlund, som sällat sig till dem. Jaha, det skulle jag. Och om jag en smul brydde mig om att dansa, skulle jag bjuda upp Bengt eller Bella och svänga om med dem. Ja, det skulle jag. Åhnej, det skulle du ej våga, sade Alma oförsigtigt. Våga? Vill du se att jag vågar. Alma betraktade henne medlidsamt. Hvad du alltid är öfverdrifven, kära Hanna.
Du borde förstå, ... jag är gift karl nu, hyggligt hus ... jag vet inte hur du ... hm. Åh, sjåpa dig inte, Atte, och var inte så generad för mig. Som du ser, generar jag mig inte alls sjelf. Jag ämnar bli riktigt fin nu, ser du... Artist! Jaha, du behöfver inte skrika om, att jag var hos Guroffs inte... Den gamla historien... Frun din är riktigt god vän med mig nu. Ni har inga barn, förstås.