United States or Papua New Guinea ? Vote for the TOP Country of the Week !
Vidare måste erkännas, att en bjärtare romantisk kolorit, ett mera intresseradt dröjande vid teckningen af ett kärleksförhållande mellan tvenne syskon, haft med sig så mycket anstötligt för natur och känsla, att det varit i högsta grad oartistiskt att icke undvika allt sådant.
Tomas och Märta hade stämt möte med varandra i parkens norra del, vid den fläderbuske, under vilken hon en varm dag i juni hade väckt honom genom att kittla honom på munnen med ett strå. Det är en storartad dag, sade Tomas. Vi måste hitta på något! Ja, sade Märta lågt och dröjande, vi måste hitta på något... Och hon betraktade honom tyst med vidöppna ögon.
Tomas satt ensam kvar vid pianot och hörde klockan slå sex. Den slog så långsamt och lät så trött. Efter de första fem dröjande och tveksamma slagen trodde Tomas att den aldrig skulle nå fram till det sjätte. Vad allt därinne hade åldrats på det sista året. Klockan och pianot och hela salen alltsammans. Han reste sig och gick ut. Gatan var redan vit av snö.
Skall Alhejdi gå till springbrunnen? Kommer han, den herrlige fremlingen? Hon måste dock varna honom, befalla honom att gå bort, han kunde ju eljest vänta henne länge och bli upptäckt. Det vore hans säkra död. Alhejdi gick med dröjande steg mot brunnen. Der stod redan fremlingen hög och herrlig med den blixtrande blicken. "Alhejdi, skönaste, ljufvaste sol!
Anna-Lisa svarade ej genast, och nu ropade fru Moll på Greta. Hon bad henne gå ut i köket efter en stor papperspåse att lägga ner Lottas andel af födelsedagskalaset uti. "Du skall få gå till Lotta med detta i morgon, ty i dag är det för sent", sade fru Moll. "Mamma", sade Greta dröjande, "tror du inte, det vore bättre, om Anna-Lisa toge det med sig?
Hon böjde sig över honom. Vad är det med dig? Gör du det med flit? Han svarade icke, men hon såg hur han ansträngde sig, hur han tog tag om bordsbenet för att hala sig upp. Och svetten började lacka från hennes hals och nacke och panna. Hon frågade: Har du inte styrsel i bena? Han svarade dröjande, med dåsigt klagande ton: Jag känner dem inte. Ja, ja, ja ackurat, viskade sväran.
Jag kommer sent, jag vet det, men jag har lyckats! sade han frimodigt och visade, att han icke kunde räcka någon händerna, emedan de voro förbundna. Är det dessa järnringar, som du tänker bjuda Ulv Ulvsson och hans dotter? frågade hövdingen. Då Hallsten förvånad och dröjande såg sig omkring, tillade han: Knappast trodde jag, att det, som du for att hämta, var något så oansenligt.
Plötsligt vände han långsamt huvudet mot kamraterna, och dröjande, med låg, liksom utsläckt röst, sade han: Vi ha förlorat Egypten. Med ett utrop drev Junot sin häst närmare intill hans och grep efter hans hand. Egypten! O Gud, min Gud! Det lät nästan som en snyftning. Rapp höll också stilla. Han hade sänkt huvudet, överväldigad av sin egen och de andras första modlösa smärta.
Och nu upprepade han dröjande, som ett eko: Calvin har rätt... Att han inte tänkt på detta förut! Somliga är predestinerade till salighet, andra till fördömelsen. Och jag hör till de fördömda Han blev med ens iskall. Han satt som förstenad inför tanken. Han kände rent fysiskt dess förfärande sanning. Den var så klar, så logisk, så absolut logisk och klar. Hade han inte känt det hela denna tid?
Han glömde heller icke, att jarlen var den dröjande skuggan av en tid, då Folkungarna ännu måste rivas om makten med blodiga fingrar, och det var honom en plåga att följa med på lagfärder och ting. Väl hörde han till och med allmogen välsigna jarlens många fridstadgar, men var lag, även den visaste, klang till sist för hans öra som ett hammarslag på en handklove.
Dagens Ord
Andra Tittar