United States or Libya ? Vote for the TOP Country of the Week !
Så brukade L. uppmuntrande tilltala den stackars magistern, vilken aldrig svarade, av fruktan att gå miste om det varma husrum, som han fick åtnjuta under de stunder, han var hos L. och spelade. Jag kan knappt påminna mig hava hört den mannen yttra ett ord, mer än en natt då vi gingo hem tillsammans och han berättade huru han hört Mozarts G:moll symfoni spelas på en konsert.
Han tyckte som far och mor och så sprang han och slog armarna om Karos hals, såsom du ser å teckningen. Feladt och heladt. Berättelse af "Mormor". "Du får inte kalla mig för du längre", sade Greta Moll mycket bestämdt. "Hvarför det?"
Då vårterminen var slut, fick Greta säga farväl till skolan i Stockholm. Hennes föräldrar hade nämligen kommit öfverens om att skaffa en lärarinna i hemmet, och denna skulle då läsa med Greta samt för öfrigt hjälpa fru Moll i hushållet. Det var med både bäfvan och hopp, som Greta motsåg den nya lärarinnans ankomst. Hon önskade lifligt, att denna måtte likna syster Lydia så mycket som möjligt.
Anna-Lisa svarade ej genast, och nu ropade fru Moll på Greta. Hon bad henne gå ut i köket efter en stor papperspåse att lägga ner Lottas andel af födelsedagskalaset uti. "Du skall få gå till Lotta med detta i morgon, ty i dag är det för sent", sade fru Moll. "Mamma", sade Greta dröjande, "tror du inte, det vore bättre, om Anna-Lisa toge det med sig?
Hon kan lämna henne det i morgon bittida, när de ändå följas åt till skolan." "Det är inte sagt, att Lotta kan gå i skolan i morgon", sade fru Moll. "Jag fruktar, att hon är sjuk, efter hon inte kommit hit. Men du får göra som du vill", tillade hon. Nu kom den ena efter den andra för att tacka och säga farväl. "Hälsa Lotta", hviskade Greta, när hon lämnade Anna-Lisa påsen.
Några dagar efter Gretas hemkomst inföll hennes födelsedag, och för att bereda henne en glad öfverraskning hade hennes mamma bjudit hem några af hennes forna skolkamrater, ibland hvilka naturligtvis Lotta och Anna-Lisa. Fru Moll visste ju icke om Gretas ovänlighet mot Lotta, då denna full af längtan och glädje kom för att hälsa på Greta, samma dag hon kom hem.
Greta och Lotta voro jämnåriga och hade varit lekkamrater ända sedan Lottas far och mor flyttade till den lilla stugan, som de hyrt af patron Moll. Lotta var då redan sju år och hennes bror Erik elfva. Han hade redan gått i "storskolan" ett par år och tyckte sig vara en riktig kaxe, hvilket han emellanåt lät Lotta förstå, då hon ej tillräckligt villigt fogade sig i hans befallningar.
"Friskt mod då, min lilla tös!" sade han och tillade tröstande: "En vacker dag skall du få se, att mamma nog kommer och hälsar på." Ett par veckor därefter kom verkligen fru Moll, och nu stod glädjen högt i taket, som man säger. Greta var yr af förtjusning och kunde icke tröttna att fråga om allting därhemma.
Bland de små skolkamraterna var det i synnerhet två flickor, som Lotta fäste sig vid och den ena af dem var Greta Moll. Hon var enda barnet till "patrons", och kanske icke så litet bortklemad och själfsvåldig, men i grund och botten var hon dock en liten snäll flicka. Den andra af Lottas goda vänner var Anna Lisa Pettersson.
Alltjemt stannade han, såg med hufvudet på sned bort till henne och sjöng med sorgsen, stark, skorrande basröst några i moll stämda strofer såsom: Det tunga, tunga hjertat mitt Som syndat Gud och djefvulen, Det är så argt ... ja, ........ Han slutade med sången, och halfhviskade: Jaa, Kajsa, minsann är det så. Och du skall ännu en gång få förtret af ryssen! Ja, det skall du få.