United States or Republic of the Congo ? Vote for the TOP Country of the Week !
Herr Söderberg, sade Tor och vi bockade oss för varandra. Söderberg är en gammal vän till mig, vi äro skolkamrater, sade Tor, och nu kom han hit i kväll för att sälja några vykort, det har gått dåligt för honom. Jag kände i fickan efter min portmonnä nåja, ett par vykort kunde man ju köpa, då det var Tors gamla skolkamrat. Jag tittade på karn.
"Har du ingen stiligare?" frågade de med illa dold missräkning öfver kusinens enkelhet. "Nej", svarade Greta och vände dem ryggen, harmsen öfver att de så kunde ringakta hennes bästa klädning. "Lilla landtlollan", kallades hon i smyg af sina nya skolkamrater, hvilka funno henne mycket underlägsen, jämförd med dem själfva.
Några dagar efter Gretas hemkomst inföll hennes födelsedag, och för att bereda henne en glad öfverraskning hade hennes mamma bjudit hem några af hennes forna skolkamrater, ibland hvilka naturligtvis Lotta och Anna-Lisa. Fru Moll visste ju icke om Gretas ovänlighet mot Lotta, då denna full af längtan och glädje kom för att hälsa på Greta, samma dag hon kom hem.
Nu tågade de förbi honom, han tyckte att alla de vita mössorna sågo på honom; själv hade han icke någon ren mössa utan gick i hatt och det kom också för honom. Han följde ändock efter och blev knuffad i folkhopen; han stannade med de andra åskådarna uppe på backen; han trängdes allt längre fram mot sångarna; han kände igen gamla skolkamrater, men han vågade sig icke fram.
Der var gladare än vid Sabbatsberg, och värdens gossar voro skolkamrater. Trädgården hade fadern icke mera, och Johan sysslade nu mest med böckerna. Han förde en förmögen ynglings lif. Huset var gladt, uppvuxna kusiner och kontorets många bokhållare besökte det om söndagarne, och Johan upptogs i deras umgänge oaktadt sina unga år.
Följande nationszwück uppläste en skald ett poem kallat »Snobben», vilket väckte allmänt jubel. I detta skaldestycke skildrades den olycklige från topp till tå; hans byxor, hans urkedja, hans manschetter, hans galoscher, hans dåliga ögon, hans rena näsdukar, hans far och mor. Från den stunden besökte snobben icke mera nationen, utan sökte upp sina gamla skolkamrater. Underliga rykten började gå.
På aftonen af examensdagen var femte klassen samlad till en afskedsfest i Kajsaniemi. De skulle skiljas i morgon åt många håll och ville än en gång vara tillsammans som glada skolkamrater. Bella var sjelfskrifven deltagare; hon hörde ännu till dem, ehuru hon varit lösryckt från skolan ett helt
Han började finna att dessa ödmjuka voro bra nog andligen högfärdiga och att vägen till visdom genom Jesus var en påhittad ginväg. Kom dertill att han bland skolkamrater numera hade grefvar och baroner, och när namn på -hjelm eller -svärd började höras i hans skolhistorier, fick han varningar för högfärd. Var han högfärdig? Troligen! I skolan sökte han aldrig de förnäma.
Därefter skakade de hand som två skolkamrater, vilka ingått försoning efter en tvist, och skildes som goda vänner. Då Tomas hunnit ned på gatan, kom han att tänka på Ellen, som han hade lovat att möta vid halvniotiden på den tysta och folktomma delen av Strömgatan, utanför Bondeska palatset. Han måste visst bryta med henne... Ja, det var nu en sak för sig... Bryta med Ellen!
Men nu höjde vreden sin röst: "Usch, hvad hon blifvit dum och högmodig! Jag skall aldrig heller bry mig om henne mera." Det var verkligen en sorglig sanning, att Greta blifvit högmodig och tyckte sig vara mycket för mer än sina forna skolkamrater, och det var detta högmod, som tog sig uttryck i de ord, med hvilka vår berättelse börjar: "Du får inte kalla mig för du längre."