United States or Dominica ? Vote for the TOP Country of the Week !
Att sportmössan tillhörde Söderberg junior och alltså endast täckte Karl Antons bara fläck i skallen, och att rocken var Lydias aftonkappa generade honom inte alls, han tog dem på sig ändå och gick sin väg. På trädgårdsgången vid grinden stod hatten, och Karl Anton stannade ett ögonblick och betraktade vraket.
Herr Söderberg såg på mig med förvåning i sitt ovårdade ansikte, så sade han: Poker har jag spelat mycket både här och i Amerika, men jag har inga pengar och som jag är klädd Den saken ordna vi, om ni tillåter. Jag tog ifrån herr Söderberg hans portfölj och tog in honom själv i min sängkammare.
Herr Söderberg, sade Tor och vi bockade oss för varandra. Söderberg är en gammal vän till mig, vi äro skolkamrater, sade Tor, och nu kom han hit i kväll för att sälja några vykort, det har gått dåligt för honom. Jag kände i fickan efter min portmonnä nåja, ett par vykort kunde man ju köpa, då det var Tors gamla skolkamrat. Jag tittade på karn.
Det blev ingen riktig fart i samtalet, och Lydias blickar innehöllo mera missnöje än ömhet. Men ute i tamburen var det dödstyst. Minut efter minut gick, men inte ett ljud hördes. "Det måtte väl inte ha hänt barnen något", sade fru Söderberg ängsligt efter fem minuter och gick ut. Karl Anton följde med, i sitt stilla sinne önskande att det hänt dem ganska mycket. Men det hade det inte.
Jag presenterade herr Söderberg, en gammal vän till mig och Tor, och vi återvände till rökrummet. Riktiga chips! sade Söderberg och tog en näve pokermarker mellan fingrarna. Precis som i Amerika. Hur hög max spelar herrarna? Tor såg på mig och vi smålogo! Fem kronor, sade jag. Jag sade det på skämt, men Söderberg svarade: Kör till! Och så satte vi oss ned och spelade.
Det är nu så med poker i en del hus att man inte behöver kontanter förrän man gör upp, men då behöver man vanligen. Söderberg kunde alltså spela med markerna till dess. Och han spelade. Vi märkte snart att vi fått över oss en karl som kunde spelet. Han var född med kort i händerna som amerikanarna säger. Han vann. Han kunde alla knep och han kunde dem på rätta ställen.
John reste sig, såg mig rakt i ögonen och sade med rätt fast stämma: Du är en fähund! Hälsa herr Söderberg, sade jag och ritade en fjärde cirkel utanför de 3 andra, ty det var en sådan dag, då en lat människa, som icke har några viktiga göromål, icke kan göra något annat. Det var en gång en författare, som satt vid sitt skrivbord och tänkte.
Med två steg var han framme vid gruppen, grep Söderbergs minsta vid öronen och lyfte honom av hatten. Söderberg junior grep ögonblickligen hatten och störtade på dörren, men icke snabbt nog att undgå att få sin hastighet väsentligt ökad av en kraftig spark från Karl Anton. "Barnplågare!" skrek fru Söderberg och rusade mot Karl Anton. "Mördare!" röt herr Söderberg och följde exemplet.
"Är det en fläck, eller vad?" "Nej, men snälle Karl Anton", sade fröken Söderberg. "Begriper du inte, att du ser ut som en fågelskrämma. Hög hatt och ulster! Och en så'n ulster se'n." "Det är en fin ulster", sade Karl Anton stött. "Den är köpt hos Union." "Det kan hända, men den är gräsligt ful. Och så passar det inte alls med hög hatt till ulstern.
Han störtade fram och grep den, och ett enstämmigt tjut höjdes från barnskaran. "Han tar våran katt!" vrålade den minste, som jamat och därmed tydligen avsett att sufflera hatten. "O, låt dem ha den, Karl Anton!" bad fru Söderberg. "Det kostar bara femti öre att låta borsta den", påpekade herr Söderberg. "Och dom har så roligt!" sade Lydia. Men Karl Anton var obeveklig.
Dagens Ord
Andra Tittar