United States or Russia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Ett helt lifs koncentrerade smärta klagade i detta enda utrop. »Silfverhjärtat, rädda silfverhjärtatskrek hon, och höll in i det sista sin knutna hand, med det lilla smycket uti, lyft öfver vattenytan. sjönk ansiktet och handen, och när den räddande båten kom, var hon försvunnen under bron.

Häråt skrattade alla undantagandes fröknarna Theander, som alltjämt höllo sig upprätt i försvarsställning och fordrade att veta orsaken till herr generalagentens skratt och utrop. Han sade: Jag vill bara ha sagt, att om hennes nåd önskar organisera kärleken ett ekonomiskt sätt, bör hon ej försumma att inhämta damerna Theanders råd, ty även de ha gjort sina rön i den frågan.

Samuli gick fram till bordet, lyfte vaxbelätet, att perlorna skramlade, och bar henne ned i vagnen under de tre männens förskräckta utrop, svordomar och förbannelser.

»Hör, hör!» »Briljant!» »BravoSådana utrop genljödo genom den till trängsel fyllda, väldiga salen i hvilken kristallkronorna kastade sitt sken öfver väggarnes speglar och hvita marmorkolonner och glittrade i massor af ordnar och uniformer. Det var ett möte i Borislowskis Hall i St.

Det är blott, att säga, ett stundens lif krogen, men som sådant högst lefvande skildradt. Det originellaste består i den häftiga patos, som strömmar öfver det hela. Man hör ännu festens buller, kamraternas sorl och glasens klang genom de två sekler, som skilja oss derifrån. Rytmen passar mera för utrop än toner.

Albert svarade inte hennes utrop om husen, steg av, gjorde hastigt upp affärerna, och fick hästar till Glanshammar, jämte en lika bra vagn och stolar. Ånyo satt man upp: den nya skjutsaren, en brunskrynklig, men pigg gubbe, fick köra sina hästar själv; och därpå förlorade man inte, ty han durkade av den goda vägen ganska flinkt.

Dock väckte det en viss, ehuru hastigt övergående rörelse hos de resande, de hörde ett par halva utrop: "Moster! Moster!" ifrån en ung passagererska fördäcket, vilken tycktes för skams skull inte vilja ropa högt, men som man dock förstod ett ledsamt sätt hade blivit skild från en sin släkting, troligen ett påräknat och för henne angeläget resesällskap.

"Hvad skymtar där hvitt mellan träden udden?" utbrast gossen nu, i det han med spända ögon såg ditåt och tycktes glömma allt annat. "Det är den gamla björken, som sticker fram mellan tallarna och glänser mot morgonrodnaden. Akta dig, gosse, att se spöken ljusa dagen", svarade i en lugn, men nästan förebrående ton den gamle, som i första ögonblicket studsat vid ynglingens utrop.

Tätt bakom sig hörde han ljudet av lätta, brådskande steg som av en ung kvinna. Han hade just kommit till en lyktstolpe, hon upphann honom och gick förbi. I skenet av lyktan såg han, att det var Ellen. Ellen... Det kom oöverlagt, ett dämpat utrop, som han icke kunde betvinga och som gjorde honom själv häpen. Hon stannade genast och betraktade honom under några ögonblick utan att säga något.

hade mamma en gång en ungdomsvän, som hon lidelsefullt älskade, fortfor Hanna, utan att höra Bellas utrop. Denna flicka var rik och mamma var fattig, men de voro oskiljaktiga, de hade lofvat att dela allt i lifvet med hvarandra. Men när mamma gifte sig, miste hon vännen, ty denna kunde aldrig förlåta det i hennes ögon tanklösa och förhastade steget.