Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 16 maj 2025
De andra hafva trots alla pröfningar sina ögon stadigt riktade mot den milda, försonande aftonglansen kring Golgatas kors. Han åter har stigit ned i ångstens och fördömelsens mörkaste afgrunder. Försoningen förekommer här mindre, den är skjuten i bakgrunden. Det ser ut som skalden i sin koncentrerade ungdoms- och olyckas kraft rent af försmått att skildra och prisa den.
Ett helt lifs koncentrerade smärta klagade i detta enda utrop. »Silfverhjärtat, rädda silfverhjärtat!» skrek hon, och höll in i det sista sin knutna hand, med det lilla smycket uti, lyft öfver vattenytan. Så sjönk ansiktet och handen, och när den räddande båten kom, var hon försvunnen under bron.
Glada Katrina sprang orolig omkring, fastnade öfver allt med sin styfva ylleklädning och grälade hvart ögonblick på madamen, som ute i köket kokade kaffe, så starkt som den mest koncentrerade dekokt. »Du ser ut, som om du vore i kyrkan, Schana», sade hon, »men du är för resten tusan så snygg och nätt! Kommer han inte snart, det långa tabernaklet, så minsann tror jag inte han spricker!
Och det första budet i denna värld var vänskapens obrottsliga lag. Den var heligare än allt annat. Och nu hade han fått en vän! Och vilken vän! På honom koncentrerade Stellan all denna romantik, som under den hjärtklappande lektyren av äventyrsböcker omdanat hans själ. Här slog den ut i full och flammande låga. Han endast tänkte i termen Kalle Möller.
Om jag gör guld eller en gång skall göra sådant, har jag högtidligen lovat makterna att vinsten, ifall det blir någon, skall användas för humanitära, vetenskapliga och religiösa ändamål. Till sist: den äktenskapliga kärleken. Behöver jag säga, att alltifrån unga år mina varma känslor för en kvinna koncentrerade sig omkring äktenskapets, familjens och makans idé.
Af Runebergs vittra bidrag till Morgonbladet är det värdefullaste hans Smärre berättelser , fem korta prosastycken, och dock i sin koncentrerade framställning innehållande en mängd betydelsefulla, skarpt markerade gestalter, dem han framkallade bland minnena från det österbottniska kust- och småstadslifvet.
Eva fördes icke en tumsbredd från det hon ansåg rätt. Hon förstod blott, att hon älskade och att hon var eftersträfvad af den hon höll kär. Hon såg sig ej omkring, ej framåt, hennes idékrets koncentrerade sig på detta enda: hon älskade honom, och hon skulle som hans hustru blifva lycklig i ett eget litet hem ett eget!
Men när han åter befann sig utanför skräddeributiken med en häftig aprilskur svepande genom gatan, blev han stående med regnet piskande ansiktet, som om han vaknat ur en angenäm dröm. Han gick direkt ut till sin mor. Han läste hennes älsklingspsalm med en järnhård vilja, en energi, som om det gällt att lära in en svår läxa. Han koncentrerade alla sina tankar på hennes bild som brud.
Det är dock ögonskenligt den skillnad emellan en individ, som röjer maner, och en sammanförd massa af maner, som är ärnad att föreställa en individ, att den förra aldrig kan helt och hållet upplösas till motsägelser och intet, såvida han nödvändigt, såsom en skapelse af den Högste, måste äga något, som är sant naturligt, den senare däremot, nämligen den kring ett tomt intet koncentrerade massan af maner, kan, lik en hop agnar, af den minsta vindfläkt förspridas i rymden och förstöras.
Han visste ännu ej, att detta nya ej var någonting nytt, att det endast, i en förändrad gestalt, var hela barndomens koncentrerade sagolängtan, som med detta nya ord åter sökte sig fram till förverkligande: det våldsamma kravet på den plötsliga förändringen.
Dagens Ord
Andra Tittar