United States or Philippines ? Vote for the TOP Country of the Week !


Icke lifvet vinna seger öfver döden! Kalmatar !" Vid den vaknande ynglingens sida stod Kalmatar, liknande nattens dimma ängen.

"Hvad skymtar där hvitt mellan träden udden?" utbrast gossen nu, i det han med spända ögon såg ditåt och tycktes glömma allt annat. "Det är den gamla björken, som sticker fram mellan tallarna och glänser mot morgonrodnaden. Akta dig, gosse, att se spöken ljusa dagen", svarade i en lugn, men nästan förebrående ton den gamle, som i första ögonblicket studsat vid ynglingens utrop.

Hon hade i sitt hjerta varit ynglingens brud, men var af sin moders löfte helgad åt korset. Hon gick fram till den döde ynglingen, knäböjde vid hans sida och bad med sagta röst, men af hjertats djup. Och innerligare och innerligare ljöd hennes bön, hela hennes själ syntes i den uppgå till Gud i försakelse.

Svara mig, Hermione, var ej flodguden Kefissos den stackars ynglingens fader? Jo. Floden, som rinner ur hans urna ... jag menar Kefissos själv ... var flyter han? Här vid Aten.... Min far har just ett lanthus vid Kefissos, inföll Ismene. Du är välkommen dit ut, min filosof. Jag tackar dig. Men till saken. Du medgiver således, Hermione, att Narkissos sätt och vis kan kallas atenare?

Men ständigt han sjönk blott djupare ner I de sorgsna drömmarnas famn, tycktes hon ledsna att vänta mer, Och hon nämnde ynglingens namn. "Kom", hon sade med bruten röst, "Än finns här en pärla kvar, Kom hit, min gosse, ett glas ger tröst, Vi behöfva den nu enhvar. Du blygs? Hvad mera!

Det är förunderligt, förunderligt. Med er kommer allt det gamla, lidande, smälek, barndomens jämmer, ynglingens förtvivlan och skam. Det är förunderligt, ty det är Gud. Just här, kanske just denna fläck låg jag knä framför er morfar. Jag var i själanöd. Jag kände inom mig krafter, som skulle kunna verka det goda, krafter, som skulle kunna höja mig över mängden.

Stillatigande och till synes oberörd gick han vid den sladdrande ynglingens sida, lagade dock , att de båda sackade efter och snart befunno sig ett betydande avstånd från flocken. stannade han plötsligt, och i det han gjorde sig fri från Henriks arm, sa han: Du tänker till skogsfogdens Grädel. Men hör nu : jag skall i ditt ställe.

Sen, hon flydde, Skulle hon säga : "Skönare grydde Ynglingens kind också; Men det var , ja, !" Vinden blåser opp i hast, Segel fylla stång och mast, Skeppet styr till fjärran länder, Gud vet, när det återvänder! Du, som far där, äger du Någon blick för mig ännu? O, jag såg dig än kanhända, Om min gråt blott toge ända.

"Har han, mitt hjertas käraste barn, blifvit en tjenare hos röfvarn af Suomilandet, han som dödar Suomispråket, det sköna, och lägger sitt språks band öfver Suomifolk och Suomihjertan. Deras trollkonster hafva förvändt ynglingens ögon med rikedomar och guld. Bröd, om än hårdare, fanns ock i Suomilandet. Ve den, som säljer fosterlandet för guld eller bröd.

Täflande följdes vi åt, och detsamma, som glädde den ena, Glädde den andra också att veta och känna och lära. Men med lagerns krans vår panna vi stodo omsider, Lika i mognad ännu, och från ynglingens slutande bana Sågo mot kommande år och mot värf, som väntade mannen, Ägde ej jag ett minne, som han ej ägde tillika, Agde ej han ett hopp, som för mig ej varit detsamma.