United States or Saint Lucia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Du hör ju, att han sjunger! Tro mig, det är en trollsång. Vet du vad? Jag hörde i min gossetid en landstrykare, den gången en gubbe, sjunga en trollsång, en som gjorde mig halvgalen av lust att rusa in i mannaskaror och slå och döda och dödas.
Stödde sig på en käpp gjorde hon, och det rynkiga ansiktet förvred sig av invand smärta, när hon rörde sin giktbrutna kropp. »Det ser annat ut nu, än när herrskapet var här sist ...» sade den gamla. Och i det hon mödosamt rörde sig framåt, gav hon plats åt sin gubbe, vilken gammal vana trogen stått i skymundan, till dess hans tur kom.
Fint och smort hade det gått hela vägen och inte klickat på en enda punkt. Än prisade hon sin gud och än sin man och hela tiden sig själv. Hon utlade texten, rotade i minnena, smickrade gubben och sa att han var densamme i dag som för femtio år sedan. Och alltid har du varit min snälle, rare gubbe, sa hon, och dig lik från den ena dagen till den andra.
Gott, sade Sven, I skolen då få se en gubbe, som luktat krut i sina dagar. Har er far varit i krig? Jag vill tro det. Han stupade i kriget mot ryssarne. Vad! Jag tyckte ni talade, som om han levde, inföll Göran. Ja, saken är den, att min salig far blev ihjälskjuten, men min fosterfar, korporal Brant, han lever nog, mån I tro, och det är den gubben, jag menar.
Hon fann inte på någonting att säga åt barnen, utan slätade endast med ena handen en hvitluggig gosses hufvud och stödde den andra mot sidan. Nymark satte sig på bänken och började fråga hvad barnen hette. Men då drog sig Alma undan och vände sig till en gammal gubbe, som satt vid bordet och knöt nät.
LEONTES. Hör upp att spetsa dina ord och svara klart, Om snäckan hörde denne till och du den tog. HYLLOS. Jag tog den, men den var min faders egendom. LEONTES. På hvilket sätt förvärfvad? Svara, gubbe, du! EUBULOS. Den skänktes mig af milda gudars nåd till sist, Sen jag på dessa böljor trälat dagen ut. LEONTES. Här, Rhaistes, fann den gamle denna skatt alltså? RHAISTES. Här.
Så den gamle, och furst Dmitri känner Vårdarn af hans broders slott, Vladimir; Men med hatten djupt på pannan nedtryckt, Rädd att röjas, börjar han och talar: "Gubbe, säg mig, har ock du en börda På ditt sinne, som förbittrar lifvet Och gör döden tung? Din furstes maka Söker du; för hvilket brott mot henne Vill du tigga nåd vid hennes fötter?"
Honom såg ur böljans salar Näcken, Såg med kärlek på den Sköna gossen, Önskande att honom till sig locka. Då som gubbe steg han först på stranden, Men den muntra gossen flydde honom; Och som yngling steg han sen på stranden, Men den muntra gossen bidde icke; Sist, förvandlad till en yster fåle, Steg han opp och hoppade bland träden.
Men se, han nalkas, fiskarn! Han har varsnat mig Och viker undan. Ha, så har det varit förr, Så skall det mer ej vara. Hit, o gubbe, hit! Eubulos kom, din konung kallar dig. EUBULOS. Hvad är Din vilja? LEIOKRITOS. Säg mig, kommer du från stranden, där Det obekanta skeppet nyss blef vågens rof? EUBULOS. Ja. LEIOKRITOS. Och hvad budskap kan du bringa därifrån?
Hvem som öppnade för oss kunde vi ej se i mörkret, men i stugan lågo alla till sängs, då vi kommo in. Vi friskade upp elden på härden och sågo oss omkring. I en säng vid ena sidan om spiseln skymtade en ny upplaga af Tobias; utanför honom låg en gråskäggig gubbe, af ärevördigt utseende, och i den andra sängen hvilade budejan hos en liten flicka. Ingen tycktes ha lust att stiga upp.
Dagens Ord
Andra Tittar