Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 maj 2025
En finns dock här, hvars bud, Hvars ord, hvars minsta vink din lag skall vara, Men doldt, men obemärkt, Att ingen dödlig anar hennes välde. Af dig blott sedd och känd, Beslöjad djupt för hvarje annan, kallas I byn din dotter hon Och är för dig allena härskarinna. Vladimir, trogne, säg, Har nu du fattat, hvad din furste menar, Och kan han resa trygg Och veta, att hans vilja ej försummas?"
Den trogne gubben log, En blick af kärlek på sin herre fäste Och förde gladt sin hand Mot borgen af sitt höjda bröst och talte: "O furste, gammal är Vladimir ren för obekanta seder, Att lyda var han van, Af inga makter lär han mer ett annat." Han talte dessa ord Och gick på furstens milda vink ur rummet, Och ensam i sin sal Blef Voldmar åter med sin tysta lycka.
Så den gamle, och furst Dmitri känner Vårdarn af hans broders slott, Vladimir; Men med hatten djupt på pannan nedtryckt, Rädd att röjas, börjar han och talar: "Gubbe, säg mig, har ock du en börda På ditt sinne, som förbittrar lifvet Och gör döden tung? Din furstes maka Söker du; för hvilket brott mot henne Vill du tigga nåd vid hennes fötter?"
Också i teckningen af de lifegne lefver samma mänsklighetskänsla: Vladimir, den gamla trotjänaren, blir genom kärleken till sin herre något långt mera än en slaf, ja äfven Miljutin, Nadeschdas fosterfar, som är så djupt sjunken i lifegenskapens dy, att hans högsta önskan är att se henne som furstens älskarinna, får i den varma tillgifvenheten mellan honom och Nadeschda sitt människovärde.
Furst Voldmar såg med nåd Den åldrige och talade och sade: "Vladimir, från mitt slott I morgon ren af tunga värf jag kallas, Jag får ej dröja kvar, Att ej ett oblidt öga ser min lycka. Men du skall lefva här, Din trohet här skall härska i mitt ställe Hvad du befaller, skall I slottet ljuda som min egen vilja.
Från tufvan, där han satt, Upp stod den gamle, tog sin staf i handen, Han svarte ej, han gick, Han styrde tyst sin trötta gång till slottet. Men i sin höga sal Satt Voldmar nu med oförmörkad panna. Han talte milda ord, Sin gamle, trogne tjänare han sporde: "Vladimir, sen jag minns, Från mina första år ditt hufvud grånat, Nu säg, hur länge ren, En skattad vän, din furstes hus du tjänat?"
Dagens Ord
Andra Tittar