United States or Singapore ? Vote for the TOP Country of the Week !
Svaret är lätt gifvet. Här har ni historien. Silfver hade, som vi ha sett, fallit i värde och syntes ytterligare falla. Europas nationer voro belastade med många hundra millioner dollars och ängsliga att bli af med dem; ägare af silfver och silfvergrufvor blefvo oroliga och alla sporde hvad som skulle göras för att hålla uppe den fallande metallen.
»Såg du det, som flög?» sporde Maija. »Det var som spindelväf och så blått som ett blåbär. Skapar Gud sådant eller har det kommit till på annat vis?» Pekka ref sig i håret. »Det växer i hufvudsta'n», sade han. »Vet du inte, att allt grant finns där borta hela glas, som man dricker ur, inte sådana bitar som våra, och porslin och guld och silfver och sådant där blått, som flaxar...»
De satte sig i gång ned mot stora landsvägen, följande gruvstigen, jämn och god, fast övervuxen. Daniel som gick först måste då och då vrida på huvudet för att kasta en blick på korgen eller på mor. Ty gumstackarn måste gå baklänges, dragandes det genstörtiga kräket vid tjudret. Hon tyckte sig höra ett kluckande, dämpat skratt. Vill han inte gå i tjuder, den rackarn? sporde Daniel.
Ut! här ges ingenting, mottog honom jungfrun, innan den gamle hunnit hälsa och framföra sin fråga om Alrik Lundstedt träffades här. Nu är jag här! hälsade den gamle, utan att räcka handen. Kan du nu ge mig något att äta, för jag har inte fått något ordentligt sedan jag kom ut ifrån Kalmar. Kalmar? Vad har far gjort i Kalmar? sporde Alrik med en nedslagen blick på den gamles dåliga yttre.
Det hördes på den svartmuskige karlens tal, att han var dansk. Godt snacketyg hade han, som danskarna gärna ha. Han sporde, om han inte kunde få fotografera någon. En skånsk husmor skulle inte för allt smör i Småland svara ja genast på en sådan förfrågan. Hon upplyste därför, att far var ute på vången, och själf hade hon förstås inga pengar det ha ju nästan aldrig kvinnorna, som hon sa.
Detta är höga anspråk av ett upprorshuvud, som, innan solen gått ned, skall vara i mitt våld. Jag vill då tala till folket själv, och det skall höra min röst, sade Petros, i det han åter satte sin häst i gång. Novatianen fattade hästens tyglar och tvang honom stanna. Vad vill du oss? sporde han. Rid icke närmare, ty det kunde varda din död. I skullen då våga att döda en underhandlare?
En tår föll å hans kind ibland Omsider tryckte han min hand Och log och sporde sakta: "Så kan man dö för detta land?" Jag teg. En blick ur hjärtat var Mitt enda, lättförstådda svar, Han sökte ej ett annat.
»Skola vi först krafla oss dit upp och så tillbaka hit, för att slutligen gå 3 kilometer landsväg till gästgifvaregården?» sporde jag, som började tycka att det hela artade sig till en liten vandring på 8 á 10 kilometer på aftonqvisten. »Naj da! Der går en ben väg från Jons gård ned till stationen», ljöd det enstämmiga svaret. »Sätt i väg då!»
Assim är utan vapen, nåd åt Assim, ropade Singoalla och förde händerna vilt genom sitt hår. Är du vapenlös? sporde Erland och sänkte sin hand. Ja, svarade Assim, men jag är en man. Erland kastade jaktkniven i gräset för att efter nordisk sed utan vapen kämpa mot vapenlös.
Den kommer att göra susen. Vilken sus? sporde fru Olga, tillade med skärpa: Om jag får fråga! Inte vet jag, mumlade flickan kuvad av glöden i fru Olgas blick och majestätet i hennes hållning. De andra fortsatte i lugn men med stigande stämning sin granskning. Betty sa: Jag hoppas du inser, att din koaffyr måste radikalt läggas om? Det inser jag fullkomligt, svarade fru Olga.