United States or France ? Vote for the TOP Country of the Week !
En dag fann John på Almas bord Strindbergs "Giftas." "Har Nymark varit här?" frågade han. "Han var här på förmiddagen, medan du var på lyceum," svarade Alma. Derefter förekommo hos Alma gång efter annan nya böcker, än af Zola, än af Guy de Maupassant eller af någon yngre nordisk författare. En gång syntes bland dem till och med Arne Garborgs "Mandfolk."
Det sjätte, pläden, fanns kvar, ty den hade två facchini gripit tag i för att bära åt var sitt håll, och de voro just i färd med att välja ut var sin mjuka, behagliga fläck på den andres kropp, där en stilett lämpligast kunde placeras, när Petrus slog ned som en nordisk björn och slet tvisten genom att rycka till sig den dyrbara bördan.
Hjälmen på ännu under sömnen, skölden över bröstet, svärdet under huvudet och handen om svärdsfästet! Den andra flocken skickade han tillbaka till väringegården, men åt de övriga gav han full frihet ända till midnattsringningen. De hängde muntert armarna om halsen på varann och stämde upp sången till en nordisk danslek, men flera gånger måste de släppa varann och bryta den långa kedjan av armar.
Det är friskt i skogen en nordisk vinterdag, när snön ligger djup på marken, knarrande under foten och gnistrande i solljuset. Ja, friskt och vackert är det att få vara därute och se gran och fur bära hela fång af hvit snö på sviktande, mörkgröna grenar och med kronorna böjda under snökristallernas glittrande tyngd.
Der inne sitter Katri, hon är vaken nu. O att hon aldrig hade vaknat! Lycka. Hon var mörkhyad som en kreolska. Det krusiga håret föll, då det ej var uppsatt, i två tjocka bruna flätor, längs ryggen. Men ögonens djupblå färg var äkta nordisk. Då hon satt så der allvarsam, var uttrycket i ansigtet kallt och stolt, men när hon log, förtjusade hon.
Assim är utan vapen, nåd åt Assim, ropade Singoalla och förde händerna vilt genom sitt hår. Är du vapenlös? sporde Erland och sänkte sin hand. Ja, svarade Assim, men jag är en man. Erland kastade jaktkniven i gräset för att efter nordisk sed utan vapen kämpa mot vapenlös.
Och, nejdens alla andar, hören hören! Det var en kväll, en nordisk sommarkväll, En kväll, då solen icke går till hvila Vid jordens barm, men kysser henne blott Och skyndar åter opp till dagens fröjder; Det var en kväll, den vida västern låg Och dvaldes i ett haf af guld och saffran, Och öfver österns gröna kullar summo, Likt rosengårdar i det stilla blå, De skära, purpurstänkta molnens flockar.
Då gaf hans fantasi honom ett lyckligt stöd och han fortsatte efter eget hufvud det Belliniska motivet, i samma rytm, men på ett nytt, originelt och föga italienskt sätt, som mer påminte om en nordisk vallflickas lurmelodier och fioriturer, än det liknade någonting annat. Kajsa blef alltmer utom sig, ju längre hon lyssnade. Olyckliga unge, ropade hon, hvem har lärt dig det der handtverket!