Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 maj 2025
Lägg din hand i min, och vi skola tillsammans se hur det dör; leende mot hvarandra. Ro säger du. Som en sommarkväll sjunker den öfver mitt sinne. Jämvikt jämnmått skall jag finna i mitt arbete. Och det som har varit, skall ha mognat mig. Skall du möta mig en gång och se, att jag blifvit en konstnär? Kanske. Icke i afton och kanske icke heller i morgon. Jag vill vara lugn.
Och att uppfylla fjärde budet är något, som löfte med sig hafver. Hon gick in och tvådde sig och gnodde sig och hon skurade till och med halsen, fast det var midt i veckan. Och när akten var slutad, sken skinnet och hårtestarna hade måst foga sig i sitt öde. Fuktade med sirapsdricka, lågo de släta och fridfulla som en insjö i sommarkväll, belyst af solens sjunkande röda strålar.
Men han kände sig mycket nedslagen, när han gick in och kröp till kojs i sin kammare, nätt och jämnt så stor, att en människa kunde vända sig där. Hvad är all dans den vackraste sommarkväll, när en inte har något för att en håller af en människa så, att man kunde vilja dö för henne? Det förstås, att helst ville man ju lefva för och ihop med henne. Men när hon inte kan ge ett ordentligt svar
Det var en vacker sommarkväll. Synkretsen i väster färgades av guld och purpur. Regnet, som hade fallit vid middagstiden, hade uppfriskat nejden; granar och ängar doftade, människorna andades med njutning den rena luften. Fjärran i skogen hördes nyodlarens yxa; där pågick idogt arbete; ty i fält, som tjugufem år, sedan pestens tid, legat obrukade, gällde det nu att sätta plogbill.
I den skulle han slumra in, såsom man somnar en molnfri sommarkväll, glad: af den dag, som varit, och väntande en morgon med sol och glädje. Den 28 maj. Att komma hit, att tränga sig till hennes bädd för att trösta! Bort, bort, mörka spöken, jag känner er tröst! Det ädlaste, sannaste, heligaste är i förledarens hand medlet. Icke genom det onda, genom det bästa snärjes hjärtat.
Skrämmande står dock ej mer för min blick den döende gubben, Nej, långt mer som det minne jag får, sen jag länge betraktat Fjärden en sommarkväll mot natten, då vindarne tyna, Solen släcker sitt ljus och vågorna, trötta att svalla, Sänka sig mer och mer och bli som en spegel omsider." Så omtalte hon nu, hur den åldrige fiskaren bortgick.
Och, nejdens alla andar, hören hören! Det var en kväll, en nordisk sommarkväll, En kväll, då solen icke går till hvila Vid jordens barm, men kysser henne blott Och skyndar åter opp till dagens fröjder; Det var en kväll, den vida västern låg Och dvaldes i ett haf af guld och saffran, Och öfver österns gröna kullar summo, Likt rosengårdar i det stilla blå, De skära, purpurstänkta molnens flockar.
I ett af dessa torn, i ett rum, hvarest tolf till femton fångar suto inspärrade, inträffade under en sommarkväll, just då den nedgående solen började kasta sina strålar in genom det trånga fönstret, ett förhållande, som på detta ställe var ovanligt. Allt själfsvåldigt sorl hade nämligen upphört för en stund.
Dagens Ord
Andra Tittar