United States or Poland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ditt politiska djupsinne är stort, men strö ej så visa ord för vindarne! Låt oss tala om annat! Ser du, min vän, att jag har magrat? Nej, vid Zeus, det är mig omöjligt att upptäcka. Eller kanske rättare, jag har icke vidare utvecklat mina former. Jag arbetar som en slav emot mitt eget kött. Och kan du gissa av vilken orsak? För att bibehålla den rörlighet, som fordras för en krigare.
Ända till den 9 September gafs der ingen förändring, isen låg tätt sluten, åt intet håll kunde man se ett spår af vatten. Fartyget dref för de lätta vindarne än åt öster, än åt vester.
" Du lefde, du dör Så ensam. Ej hör Ett öra din suck, Då dödskvalets storm Tungt häfver ditt bröst ." När han sålunda kreperat, bränns han till aska vid "hans kungliga väns kringstrålande fart." Då hvirfla vindarne fram till fjällarnas kam och " Stämmande in I sfärernas takt, De kväda ned makt En grafsång " för honom, och han har en värld till sin grift,
Ett löf, som för höstliga vindarne skälfver Vid Akko ett flarn, som i bränningen hvälfver, Kring Ascalons slätter ett irrande rop Ur molnen af tranornes flyktande hop! Men Du, som åt menniskan vägt hennes tider, Som satte en gräns, öfver den hon ej skrider, Du Herre, som talt hennes månaders tal, Hvi talde Du dem då ej rena från qval?
Vindarne smeka, solen livar, regnet fostrar henne. Gossar och flickor eftersträva henne. Men plockad vissnar hon och eftersträvas nu av ingen. Det är med flickan som med blomman. Ynglingarne svarade: Vinrankan, som oförmäld lever där hon föddes, på det vilda fältet, lyfter sig aldrig mot himmelen och fostrar aldrig den milda druvan. Hon böjer sig tyngd till jorden.
Nyss, då den gamle begärde min hand, och mitt hjärta af ömhet Fylldes och gärna hans ensliga lif jag förljufvat och tröstat, Mente du, stolt i din tro, att man ej kan älska en gammal. Nu, då en gäst har kommit från vidt aflägsnade länder, Okänd mer än en sky, hit drifven af vindarne, okänd, Talar du strax om bekymmer och tror, att jag tåras af kärlek.
Här och der framskymtar en liten stuga mellan granarna, grå liksom berget bakom den, halfgömd och liksom sökande skydd mot vindarne.
Skrämmande står dock ej mer för min blick den döende gubben, Nej, långt mer som det minne jag får, sen jag länge betraktat Fjärden en sommarkväll mot natten, då vindarne tyna, Solen släcker sitt ljus och vågorna, trötta att svalla, Sänka sig mer och mer och bli som en spegel omsider." Så omtalte hon nu, hur den åldrige fiskaren bortgick.
Dagens Ord
Andra Tittar