United States or Liberia ? Vote for the TOP Country of the Week !
I dessa boningar, otillräckliga värn mot vinterkölden och snöyran, dvaldes mer än fyra hundra män, och även många kvinnor och barn. Den lilla karavanens ankomst väckte stor förvåning och samlade folket omkring sig. De halvnakna männen, de i trasor höljda kvinnorna och barnen buro alla prägeln av vildhet och gruvliga försakelser.
Portvaktaren, brodern Johannes, som igenkände hans sätt att ringa, stack då sitt plättrakade huvud genom gluggen vid porten, hälsade junkern och öppnade för honom. Genom en valvgång mellan munkarnes celler gick Erland till bokrummet, där priorn vanligen dvaldes.
Där skymtade mellan däldens björkar den trappvis stigande gaveln av ett kloster. Dess stenfot finns ännu. Jag har suttit där en senhöstdag under tungsinta skyar, medan fuktiga vinddrag än prasslade, än suckade i den bleka strandvassen. Döda och döende örter dvaldes vid mina fötter; men en stålört, en styvmodersblomma bevarade ännu en senkommen, flyktig fägring.
Undviken och fruktad, Lämnad åt åldrens tyngd, åt ledsnaden, harmen och oron, Dvaldes han oförstådd i sitt hem, den vänlige gubben. Smeka hon velat hans hvitnade lock, bortkyssa hans pannas Skuggande moln, om störa hon vågat den åldriges vrede. Nu blott stilla hon smög till klaveret och väckte med lätta, Dröjande fingrar en ton och en annan att sakta förklinga.
Men med bäfvan till sin far de gingo, Där i stugan han allena dvaldes, Och de yngsta stego fram med vördnad Och, hans händer fattande, begynte: "Fader, gif oss denna dagen ledig, Denna dag blott, att med våra bröder Öfver fyllda femton år oss glädja!" Sträng som vintern, hörde gubben talet, Sammandrog de hvita ögonbrynen Och tog ordet: "Hvad i dag försummas Lämnar ett försummadt kvar i morgon.
Ej köpslagades länge, och ej afprutades mycket, Hälften dock prutades strax, och den raske Mattias från Kuru Förde den köpta duken i hast till sin svåger i salen. Denne, så snart han druckit sitt öl och gåfvan i hand fått, Gick högtidlig och stolt i sitt värf till den blomstrande flickan, Där vid sin randiga väf hon i hushållskammaren dvaldes.
Den tillfrågade, som dvaldes i badnjutningens sjunde himmel, svarade blott med ett stånkande ljud, som uttryckte på en gång stundens vällust och hans otålighet över att störas i den fulla, odelade njutningen av sin kroppsliga tillvaro.
Och, nejdens alla andar, hören hören! Det var en kväll, en nordisk sommarkväll, En kväll, då solen icke går till hvila Vid jordens barm, men kysser henne blott Och skyndar åter opp till dagens fröjder; Det var en kväll, den vida västern låg Och dvaldes i ett haf af guld och saffran, Och öfver österns gröna kullar summo, Likt rosengårdar i det stilla blå, De skära, purpurstänkta molnens flockar.
Riddar Erland lade sin hand på hans huvud och suckade djupt han visste ej varför. Han kunde ej skilja sin blick från gossens drag; de påminde honom om något förflutet. Och under det han så betraktade den lille vandrarens ansikte, började åter skuggan, som dvaldes i hans själs djup, att sucka, röra sig och söka tränga upp i själens ljusare, av minnets klarhet lysta ängder.