Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 maj 2025
Han är icke längre barn, sade priorn till sig själv; hans förstånd mognar märkbart; jag tvekar icke att under min ledning låta honom läsa denna bok. Den är farlig. Men det är just en sådan fara, som väntar hans ålder och kan göras mindre farlig genom en äldre vän. Det var skalden Ovidius' bok »Förvandlingarna». Med omtanke valde priorn de stycken, han tyckte lämpliga att läsa.
Priorn förskräcktes icke litet, när riddaren yppade, att han var besatt av två djävlar: den ene uppenbarade sig för honom lik en kvinna; den andre hade antagit Sorgbarns skepnad, utan tvivel för att därigenom håna pilgrimen och hans fromma värv. Pater Henrik kallade riddaren i hemlighet till klosterkapellet och besvor de onda makterna att vika. Riddaren kände sig lättad och trodde sig vara fri.
För mig är hans ansikte intagande, och ej heller ser jag något ont i hans ögon, svarade priorn. Jag tänker på pestgossen, mumlade riddaren. Måtte den här icke föra olyckan i mitt hus! Vilken tanke!
Men pater Henrik sökte gottgöra detta med att visa gossen dess större godhet; när riddaren gått, förde priorn Sorgbarn icke till klosterköket utan till munkarnes bord i refektorium, satte honom vid måltiden mellan sig och den äldste klosterbrodern och talade med munkarne om hans vallfärd och märkvärdiga ärende.
Fru Helena yppade för priorn sitt bekymmer över herr Erlands tillstånd och rådslog med honom om vad som borde göras till hans räddning, ty ögonskenligt var, att detta svårmod förde honom med brådskande steg mot graven. Priorn beslöt tala öppet med riddaren och ålägga honom en fullständig bikt. Vilar en synd på din själ, min son? Eller vad är det, som gör dig förtvivlande? Ruva icke på din smärta!
Glad skyndade till stranden tjänarn då, Fann inga människor på skeppen, såg En snöhvit flagga blott för vinden fladdra Och dessa ord på den i guldskrift: "Jag, Som korpar mättar, sänder fyra skepp Åt priorn, som i dag mig fyrfaldt mättat, Ett honom, ett hans munskänk, ett hans hund, Det fjärde ärnar sändarn sina arma." Första brefvet. D. 2O juni 36.
Och återfinnas icke de plundrade klosterskatterna genom dig, såsom du föregiver, att det är uppenbarat din moder, då har du än värre att vänta. Sorgbarn tycktes icke frukta utan glädja sig åt löftet, ty det skimrade likasom fröjd i hans mörka ögon. Riddaren önskade nu god natt åt priorn, som i hjärtat var ledsen över hans hårdhet mot den lille pilgrimen.
Riddaren ville nu återvända hem och ämnade gå till sin häst, som överlämnats i brodern Johannes' vård. Men i samma stund inträdde denne och anmälde, att en gosse av främmande och ovanligt utseende ville tala vid priorn. Varifrån kommer han i detta oväder? sporde priorn förundrad. Jag vet icke. Priorn och även riddaren tänkte ögonblickligt på den syn, som troddes båda pesten.
Portvaktaren, brodern Johannes, gläntade i dörren och underrättade priorn, att en hop av det främmande folket, förd av sin hövding, önskade inträde för att tacka priorn för hans vänlighet och säga farväl, ty följande dagen mot middagstiden ämnade de bryta upp. De hade redan varit på Ekö och till riddaren framburit skyldig tack för visad gästfrihet. Patern svarade: Låt dem komma!
Sorgbarn återkom till slottet, medan priorn och riddaren ännu sutto i dystert samtal vid bordet i tornkammaren. Sorgbarn fyllde deras bägare, och priorn tömde sin med förtröstan, emedan den räcktes honom av en from pilgrim. Efter måltiden återvände priorn till klostret.
Dagens Ord
Andra Tittar