United States or Curaçao ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ej bjöd en trofast famn vid dagens slut Ett fredligt läger åt hans trötta lemmar, Ej räckte någon vänlig hand en dryck Af källans svalka åt hans heta läppar, Och ingen pannas hvälfda himmel ägde Två milda stjärnor för hans hjärtas natt.
Se, du är en riddares son, ett slott skulle vara din boning, sammet din dräkt och guldsporrar klinga vid dina steg. Men du är född till sorg, icke till glädje; din hands linjer, din pannas välvning, ådrornas väv i dina ögonlock bestämma dig till ve och suckande. Din kind är blek, som blomman, då hon växer i mörker.
Snart dock, mildrad af hans milda lugn, Kysste hon hans pannas silfverlock Och till honom talte dessa ord: "Gå, Miljutin, gode fosterfar, Gå förut i sakta vandring hem! Bada måste jag i bäcken här, Om kanske ett dammkorn eller två Under värmen fäst sig på min hy, På min röda kind, min hvita hals; Sen för fursten vill jag pryda mig, Träda smyckad fram på slottets gård."
Ofta ensam från hedens stigar Skall jag blicka mot aftonens moln, Ofta minnas din pannas Ljusa hvalf och din svarta lock. Men, min kärlek är dock ej brudens, Är en systers, o Clesamor, blott; Samma fader oss fostrat, Gamle kungen i Shelmas torn." "Vågors flicka", till svar gaf drotten, "Ej ditt lif af Morannal du fick, Ej min syster dig kalla! Fjärranburna, hvem såg din börd?
Han får endera dagen en utnämning, jag går upp och gratulerar och passar på ... du förstår. Herr Adolf skrattade. Hans pannas rynkor voro försvunna. Lät farbror August narra sig, ja, så var det hans ensak. Thorsten satte sig beqvämt i en emma, lade benen i kors och begynte tala om farbror Augusts svaghet för utmärkelser och ordnar.
O himmel, detta vreda ögas dunkla glans Och denna mulna pannas hvalf Och detta ädla anlets vår hon sett förut; Sin drömda yngling känner hon. Densamme är han, blott ej ljus, ej mild, som när I drömmen hon hos honom satt Vid bäckens strand och glömde bäckens spegelvåg Och speglade sin själ i hans.
Huru kunde hon då krossa honom med ord om mened, hämnd och död? Singoallas huvud sjönk ned mot hennes barm, hennes pannas vemod dolde sig i de magra, genomskinliga händerna. Singoalla, upprepade Erland, och tårar framträngde under hans ögonfransar. Singoalla svarade ej; hon stod likt en bildstod, men hennes barm och suckar förrådde liv.