United States or Canada ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hans pipa hängde som vanligt i munnen. Han gjorde pertor, spjelade det fuktiga virket, klöf det, och högen med färdiga ribbor framför honom blef allt större. Men på loftet deruppe sof ännu Ella, husets äldste. Mor Annikka hörde, huru tungt han andades; hans jemna, dofva snarkningar hördes dit ned, vittnande om ett godt, lugnt samvete. Man ville låta honom sofva ut.
Tar man i land på norra sidan, skall man snart komma in i en aldunge, och fortsätter man in i rämnan har man snart under fötterna en snaggig ängsmatta, som synes utbredd till torkning mellan de fuktiga bergväggarne.
Så gick hon emot mig och kysste mig, och jag märkte, hur hennes ögon voro fuktiga, medan jag kände, hur hela hennes gestalt böjde sig mot min i en enda stor ömhet. »Låt det bli gammalt och vant då», sade hon. »Jag längtar att det ska' bli så.» Icke ett ord mera blev yttrat. Men hela dagen såg jag, att hon gick omkring som i stilla tyst jubel.
Tar man i land på norra sidan, skall man snart komma in i en aldunge, och fortsätter man in i rämnan har man snart under fötterna en snaggig ängsmatta, som synes utbredd till torkning mellan de fuktiga bergväggarne.
Drottningen smålog vänligt och strök henne om den fuktiga kinden. Börjar du också att sörja dig blek för Valdemars skull? Snart finns här visst inte en kvinna, gammal eller ung, som inte sitter och ser efter honom med rödgråtna ögon. Och därom talar du så lugnt? Så stolt kan du säga. Jag förstår er alla så väl. Och inte kan jag missunna Valdemar något... Jag är törstig, syster.
Aj pappa, du har blod här, sade den lilla och betraktade handen. Det är från Claires täcke, du har ju haft näsblod igen i qväll, hör jag af Lisa. Den lilla flickan tog sig om ansigtet. Ja, det var sant, menade hon jag hade så mycket näsblod, förlåt söta pappa, och hon smekte med båda sina hvita, heta händer faderns fuktiga, långnaglade och med nät af utstående blå ådror fullsatta hand.
Magistern syntes icke till på hela dagen, gardinerna voro nedrullade för hans fönster, och framåt eftermiddagen kom doktorn från Tibble. Men ingen visste rätt, hur det var fatt. Magistern var vid dansbanan i natt sade pappa till farmor möjligen har han dansat sig varm och sedan legat i det fuktiga gräset och förkylt sig. Detta gaf Elsa mycket att tänka på.
Han kunde icke få mera än en enda ton ur den, en hes och falsk ton. Det hade nyss regnat ute. Gatorna lågo fuktiga och blanka, spräckliga av höstkvällens mörker och gasgnistornas ljus. Tomas var på väg nedåt järnvägen; han ville se, om han kunde uppfånga en skymt av Märta i något kupéfönster.
Jag går framåt på den fuktiga och mörka stigen, illa till mods, och en träbyggnad av ovanligt utseende hejdar mig. Det är en avlång och låg låda med sex ugnsluckor . . . Ugnar! Store Gud, var är jag då? Bilden av Dantes helvete, kistorna med syndare som rödglödgas, spökar för mig och de sex ugnsluckorna! Rides jag av maran?
Hon, den alltid lugna, förtröstande, med det orubbligt goda lynnet, hon greps af en sorg, som syntes henne omöjlig att bära, och hon sjönk ned som en sten på det fuktiga golfvet i vedboden, sjönk ned på snön och omfattade med armarne vedstapeln liksom ett altare, vid hvilket hon ville tigga om förbarmande. Vinden dref alltmer snö in genom springorna. Drifvan derinne blef större.