United States or Turks and Caicos Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Sådant gjorde inte en hederlig mänska. Han var visserligen ingen konstnär, han hade kanske inte den rätta, den djupa synen på kvinnans krav på en ny känsloetik. Den skulle han skaffa sig så småningom. Men en gentleman var han redan , en gentleman skulle han alltid förbli. Vilket sällsamt, underligt öde det vilade över honom. Han var bunden vid Rose och han älskade Greta.
Min fästman, sade Greta, sa, när han var här ett slag förra sommaren på ett par dar. Vet ni, vad han sa? Jo, han sa, att nu förstår jag, varför den här stan inte fött en enda konstnär till världen, varken skulptör eller målare. Va inte det bra sagt? Nu grep Rose in: Väldigt!
Jag känner ett ursinnigt begär att få rå om denna bit, att få läsa om den så ofta jag vill, sluta mina ögon och lyssna till dess smekande klang. Ha gudar! så skrifver man icke utan att ha möjligheter att bli konstnär. Jag är icke blind för felen. Inledningen är för lång och för tung; den verkar ansträngd och man ser ansträngningen. Och det om Irland är för skrikande i färgen.
Nu förfaller oftast, och man kan säga alltid, en konstnär i en blott och bar didaktik genom begrepp, om han ej äger det snille och den sanna originalitet, som förmår fängsla idéer i hans produktioner: är därföre kvinnan icke så lottad, blir hon nödvändigt didaktisk och ledes in på ett fält, där hon minst är hemmastadd och mest vanställes.
Avgudadyrkan är att dyrka trä, silverplåt, hämtad från Tarsis, guld, fört ifrån Ufas, arbetat av en konstnär, av en guldsmeds händer. I blått och rött purpurtyg stå de klädda, allasammans blott verk av konstförfarna män. Men HERREN är en sann Gud, han är en levande Gud och en evig konung; för hans förtörnelse bävar jorden, och folken kunna icke uthärda hans vrede.
Men jag kan bli god mot alla andra, för hans skull, jag kan bli god i mitt hjärta, så att jag känner mig värd hans tillgifvenhet, fast den aldrig kom mig till del; jag kan vara stark och sann, så att jag vet mig förtjäna hans aktning, fast han aldrig stod mig så nära, att han lärde känna hvem jag var. Jag skall bli en konstnär och med mina verk skall jag nå honom.
Jag väntar i två månader, under loppet av vilka jag hopsmälter min tillvaro med denne främlings, så att jag ånyo genomgår all den nöd en konstnär har att kämpa mot, så länge han ännu ej slagit igenom, och jag glömmer att jag själv redan brutit min bana, att mitt namn har något att betyda till och med i »Tout-Paris» och i de dramatiska författarnes samfund i Paris, något som nu har förlorat allt värde för kemisten.
Och när det så blir, då skall du se, Ivar Mörcke, att jag verkligen kan vara något för dig. Jag är led vid lifvet. Jag längtar efter honom, och jag ser i honom jämte den store mannen en narr. Jag sörjer öfver att vara kvinna. En kvinna kan aldrig bli första-rangs konstnär. Så säger man. Det är väl så. Jag skulle vilja ha ro. Ensamhet. Jag ville vara död. Nirvana den stora lyckan.
Han vill beundra, njuta, tjusas, fara Till länder blott, där konstens tempel stå. Han vill v. DANN. Nej, hvilken eld! Min arma fjolla, Hvad jag var nära att förråda mig! v. DANN. Hann Stockholm under din pensionstid vålla Så varm artistbeundran, säg, hos dig? Har någon artig konstnär biktat sig?
Jag känner mig nedtryckt af hans öfverlägsenhet. Jag duger ingenting till. Mitt arbete är ingenting värdt. Är det så, vill jag dö. Kvinna utan kärlek konstnär utan konstnärlighet Nej! då är lifvet intet. Det är kväll. Klockan är tio. Det är icke lifsleda, jag känner, ty det är icke tanken på själfmordet, som uppfyller mig.
Dagens Ord
Andra Tittar