United States or Tuvalu ? Vote for the TOP Country of the Week !


Ja, men käre Carlsson, om han har Ida i tankarne, kan han ju inte och tänka någon annan med fulla allvare. Ida, hm, den rackarns rävhonan, nej, den vill jag inte ha, om de kasta'na efter mig; nej, bättre opp ska det vara, och kläderna kroppen ska hon om åtminstingen, och har hon lite till, är det inte ont i det, fast jag inte ser på't, för sådan är jag, och det är mitt sinnelag.

Jag kom dit en gång med en motorbåt, och jag gick i land, mötte han mig bron. Vi kände strax igen varandra. Jag följde honom upp till stugan, men han var mycket rädd att jag skulle äta upp hans mat för honom. Han behövde inte ha varit rädd det var strömming och några kalla potatisar. jag var 6 månader kom jag till en ung målare. Han fick mig av min första husbonde.

Han grufvade sig också för de främmande barnen, som voro helt i hans barnbarns våld. Skrämda, pinade, plågade skulle de bli. Han kände väl till huru barnen här i gården buro sig åt emot alla, som de trodde sig kunna , såsom gammalt, orkeslöst eller sjukt folk, fattiga, ensamma barn och värnlösa djur. Gubben spratt till vid det att Ante stod invid honom med en kopp varmt kaffe.

Jag tror inte, att jag kände henne. Vi gingo myren och kommo till Spillebobrunn. Vi stodo alldeles vid vasskanten och gnabbades lite. Rätt vad det var, ville hon knuffa mig i brunn. Jaså du, sa jag, tog henne i håret och böjde henne bakåt. Jag tänkte att jag skulle kyssa henne halsen; men i stället tog jag upp min jaktkniv och skar av henne strupen Å hu! skreko damerna. Å hu, vad du är !

En grefve, något åldrig det är sannt, men rik och stolt; och med ett leende, som jag kanske ej kunde undvika att göra litet föraktligt, afvisade jag den unge mannen. Kunde jag väl för att han brände sina vingar? Men ack, rysligt hämnades han". " min bröllopsafton inträdde han i mitt rum, och sköt sig för pannan.

Ja, men käre Carlsson, om han har Ida i tankarne, kan han ju inte och tänka någon annan med fulla allvare. Ida, hm, den rackarns rävhonan, nej, den vill jag inte ha, om de kasta'na efter mig; nej, bättre opp ska det vara, och kläderna kroppen ska hon om åtminstingen, och har hon lite till, är det inte ont i det, fast jag inte ser på't, för sådan är jag, och det är mitt sinnelag.

Herre Gud, patron, sade han derpå hastigt, han talar, han kan rigtigt skrämma en menniska olycklig. Inte kan jag för hvad Heikki gör, nog har patron sjelf många eviga gånger sett hur jag klått upp pojken för hans små skälmstycken. Men, Gud nåde, det hjelper visst inte. Pojken är min ende, han är full af fan, men det är intet ondt med honom ändå!

Jösses, ä de han. Kommer han i dag igen. Ja. Hon såg honom över glasögonen: ä de väl nånting han vill ha, eftersom han kommer två dar i ra. Det blev plötsligt stilla inom honom, stilla och dött. Han visste att han inte skulle pengarna. De sutto båda tysta. Kerstin stickade sin strumpa. och kastade hon en blick honom över glasögonen.

, frun kan tänka öfver det sjelf: endera ha barnet friskt och raskt och låta mig röra mig, men inte sqvallra om det till halfva sta'n, eller ha ungen sjuk och mig utledsen vid det hela! Den unga frun funderade. Hon gaf vika för den starkare. Hon vågade icke »tala om för mamma». Och längtade hon öfver all beskrifning att en qväll ensam om sin älskling!

Hon skulle gärna ha försakat smör och ost, om hon bara fått en bit af brödet med en nypa salt . Och en enda liten klunk mjölk! Naturligtvis hellre en munfull. Hon hade velat gifva hvad som helst för ett helt glas fullt. Bara hon en gång i sitt lif ensam kunde om en sådan där kanna fylld med halfskummad, rar, nysilad mjölk!