United States or Cocos Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jo Heikki har Miranda, som skulle få skor, Miranda som jag fick af mamma, när jag var liten, Miranda som har hår, rigtigt hår!
Vid faderns inträde satte hon sig upp i sängen och stirrade med de vidöppna ögonen på honom. Med ett brast hon i gråt och klagade, under försök att återhålla sina snyftningar: Jag är så ledsen för att Carolina inte läste bön, utan gick ut att spatsera och Lisa klädde af mig, och Lisa är stygg och gaf inte Miranda, fast jag bad henne springa efter Miranda som Heikki har. Fadern rynkade ögonbrynen.
Hon blef orolig igen, sträckte bedjande ut begge händerna och ropade: Nej, nej, gå inte, jag vill inte ha Lisa, Lisa är elak, Lisa kan inte bönerna. Gå inte pappa, jag vill ha dockan, jag vill ha dockan ifrån Heikki. Det är en tusan till envis unge mumlade fadern, satte sig på en af de hvita trästolarne framför sängen och sade: Nå hvad är det nu egentligen jag skall göra? Bed bönerna pappa!
Fadern såg sträng ut, drog bort sin hand och sade: Derest du rör någonting af hans, eller gör någon som helst elakhet åt honom, så får du med rottingen att göra, och det värre än eljest, hör du det, pojke? Far bara gör sig morsk, han, skrattade Heikki, inte slår far så hårdt som han tror. Nog tål jag det alltid. Och värre än så! Jag gör mej hård och jag slänger mej, och då tar det inte så farligt.
Derest du talar ett ord till om Heikki och Miranda, så får du smäll. Förstår du? Clara förstod. Hon vände sig med ansigtet mot kudden och snyftade. Nå hvad är det nu mer? frågade fadern, denna gång i litet mildare ton. Barnet såg upp. Pappa, jag är så rädd, sade hon och sträckte ut den ena handen. Dumheter Claire, sade fadern och gaf henne sin venstra hand.
Far ville allt sjelf gerna sätta den här flugsvampen i honom, om far kunde. Du skall hålla mun på dig, Heikki! Ser du, der är patrons barn. Gå in till mor och säg till att det är hårdt med arbete i dag, jag hinner inte äta på ett par timmar än. Och kom sen till mig, så får du hjelpa till med åkern. Lisen och Clara skall visst med till ångbåten, efter di ä' så schangtila!
Heikki hvisslade en hjertans glad låt, slängde med det lilla hufvudet, så håret, det långa hvita håret fladdrade, körde ut sina röda läppar och kilade i väg öfver stock och stubbar, lätt som en fogel. Men han stannade med ens. Lilla Clara, som fått syn på sin lekkamrat och vän, ropade honom och viftade med handen.
Alla barnen svarade på en gång, pratade i munnen på hvarandra och försäkrade att Heikki bara fått låna dockan för att göra henne skor, sålunda afskärande patronen tillfälle att på detta vis få ge sin harm luft. Då de gått ännu några steg, stannade löjtnanten på höjden af en utaf kullarne.
Med ett brast hon i gråt och klagade, under försök att återhålla sina snyftningar: Jag är så ledsen för att Carolina inte läste bön, utan gick ut att spatsera och Lisa klädde af mig, och Lisa är stygg och gaf inte Miranda, fast jag bad henne springa efter Miranda som Heikki har. Fadern rynkade ögonbrynen. Hvad fan är det för en Miranda du talar om?
Rulla i åkern, söta Henrik! bad hon med hufvudet på sned, det är så lustigt när du rullar, du ser ut som en stor, hvit, våt katt. Går du i hafren, så blir jag så glad. Heikki slängde öfver gärdet, tog ett stort skutt och kom på hufvudet rakt in i hafrelandet.