United States or Indonesia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Herre Gud, patron, sade han derpå hastigt, han talar, så han kan rigtigt skrämma en menniska olycklig. Inte kan jag rå för hvad Heikki gör, nog har patron sjelf många eviga gånger sett på hur jag klått upp pojken för hans små skälmstycken. Men, Gud nåde, det hjelper så visst inte. Pojken är min ende, han är full af fan, men det är intet ondt med honom ändå!
Hans händer sjönko djupt ned i gyttjan, och Clara var så munter och tacksam. Nå, ta nu en rigtigt bra daggmask åt mig, så få vi se om han krälar, ifall vi dela honom itu, och hvilken del som vill till mig och hvilken till dig. Heikki fick tag på en rigtigt lång en. Lilla fröken tog den sjelf i sina späda händer, slet den utan betänkande itu, utan att förändra en min, och kastade bitarne på marken.
Så hörde han ett buller från vägen. Det är visst en orrhöna tänkte Heikki och slungade ut i småskogen en af sina flata stenar. Stenen flög ett stycke in ibland buskarne. Patronen kom närmare. Nehej, tänkte Heikki det är ingen orrhöna, det är visst ett troll, det är bäst att jag gömmer mina pengar.
På den höga klippan, som nästan lodrätt stupade i hafvet och der djupet sades vara bottenlöst, satt lille Heikki i sin hvita skjorta med en liten korg på den ena armen och löjtnantens paletå på den andra. När han såg herrarne komma, steg han upp, kilade af ned i dalen och försvann springande inåt småskogen. Om en stund hade man uppnått torpet. Callo och Heikki hade dragit båten framför bryggan, och Peltonen stod uti, färdig att ro. Heikki kastade med förunderlig färdighet »smörgåsar» i vattnet, de flata stenarne gjorde tio
Jag är väl inte galen, ropade Heikki han får allt piska upp sej sjelf patron, för det är han som behöfver det, och inte jag. Ljuger han ännu en gång på pappa, så går jag till polisen, ja, det gör jag! Och då får patron gå i fängelse, och då skall jag skratta och vara glad! Adjö nu, patron, och tag fast mig om han kan. Han sprang ett stycke, den lille, men stannade så för att se sig omkring.
Denna gång tog han ej genvägen öfver åkern, såg ej på Heikki, som sprang emot honom, stampade i förstun fötterna liksom hade han haft snö på stöflarne, slängde yxen på golfvet och gick in. Hustrun vaknade upp och stirrade förskräckt på mannen. Kinderna voro blossande af sömnen och ögonen ännu röda efter gråten.
Han såg alltjemt ned, men rösten dallrade när han lugnt och fast som svar på patronens beskyllningar sade: Heikki stjäl inte. Stjäl han inte? Nehej! Jaså, han stjäl inte? Han är en liten engel, det är han.
Månen, som ett ögonblick skymts bakom ett moln, framträdde nu tydligt, och i dess sken såg Heikki patronens krokiga och spetsiga gestalt, som med den tunna paletån fladdrande om benen i stora, osäkra steg klättrade uppför branten till klippan, der vägen åt herrgården gick. Kom hit! ropade patronen åt Heikki, kom hit, så ska' du få dig ett rapp för hvad du sagt i qväll, kom hit, ormunge!
Han är en bra karl, Peltonen, men han gör ibland förbannade dumheter! Herrskapet gick, följdt af arbetarnes hatfulla blickar. Den lilla Heikki hoppade återigen fram öfver stammarne, tog fadern nu som alltid i handen, såg upp i hans ansigte och sade med sin barnsligt förtroliga ton: Var inte ledsen, pappa. När jag blir stor, säger jag till polisen att ta honom!
Peltonen strök sitt mörka, lockiga hår ur pannan, log mildt mot lille Heikki, som satt i sanden och täljde en båt åt Clara, böjde sitt hufvud för att komma genom dörren, hvilken han öppnade helt sakta för att ej skrämma den nyfödde, som den tiden brukade sofva inne i rummet. Stugan var mörk och upptogs till ena hälften af den stora sotiga spiseln.