United States or Nepal ? Vote for the TOP Country of the Week !


Det var att fresta Gud att utsätta sig för sådana faror. Och mannen hörde tyst vännernas råd -och dagen efter gick han. Ja, nog var vandringen svår. Vägen var skroflig och brant. Han fick klättra smala kanter, där bergväggen stupade lodrätt under honom. Han fick hålla sig fast med händerna i skrefvor, att de blödde, medan stenarne lossnade under hans fötter.

I solnedgång låg ön nedanför utbredd i en enda rundblick, med skogar, åkrar, ängar, stugor; och utanför holmar, kobbar, skär, ända ut till havs. Det var ett stort stycke av den sköna jorden, och vattnet, träden, stenarne, allt kunde bli hans, om han ville räcka ut handen, den ena bara, och dra tillbaks den andra, som sträckte sig efter fåfänga och fattigdom.

I solnedgång låg ön nedanför utbredd i en enda rundblick, med skogar, åkrar, ängar, stugor; och utanför holmar, kobbar, skär, ända ut till havs. Det var ett stort stycke av den sköna jorden, och vattnet, träden, stenarne, allt kunde bli hans, om han ville räcka ut handen, den ena bara, och dra tillbaks den andra, som sträckte sig efter fåfänga och fattigdom.

Och sittande stenarne utanför boden sågo de solen ner och skymningen lägga sig som ett melonfärgat töcken över kobbar och vatten. Måsarne gingo till vila tångbanken och kråkorna drogo in åt inre skärgården att söka nattkvarter i skogarne.

Vid vägen höra de tunga suckar och se en mörk skepnad springa inåt skogen, de nalkas. Tung af aningar skyndar modern till drifvan; der finner hon flickan stympad, döende. Intet skrik, intet. Natten är längre än vanligt. Med flammande pertbloss söka byns folk efter det andra liket. Några ha laddade bössor. En eld lyser backen, ute bland stenarne. Det är en olyckseld, man vet att ondt händt.

De fromme återigen gingo ut udden och, betraktande ångaren med dess passagerare såsom ett slags Bethelskepp av deras fårahus, satte de sig stenarne i stranden och lurade vad som komma skulle, onda i de fromma sinnena, när de sågo den »fritänkarn Norström» sättas vid ett stort bord och i samkväm med officerarne trakteras ur fat och buteljer.

Patronen tog ifrån marken emellan stenarne en handfull mossa och körde den i munnen den lille, och ännu en näfve till.

Hon hörde blott hur utanför i trädgården en olycksbådande susning for genom trädens grenar, och kände hur den varma, tunga luften i ett nu afkyldes och blef liksom fuktig. Nere vid stranden sqvalpade de första vågorna liksom klagande, det fräste och skummade mellan stenarne vid bryggan. Weitikka trodde ett ögonblick att hon fått »solstyng» och blifvit tokig deraf.

Vidare är ju den snabba neddriften mot djupet förvånansvärd. Men här hafva vi sekundens hemlighet . Ty under det att bergborrningsmaskiner blott arbeta med vissa uppehåll och till vissa tider afstannas, för att arbetarne skola hvila, hvilade icke stenarne i mitt schakt en enda sekund i hela tolf år.

Och sittande stenarne utanför boden sågo de solen ner och skymningen lägga sig som ett melonfärgat töcken över kobbar och vatten. Måsarne gingo till vila tångbanken och kråkorna drogo in åt inre skärgården att söka nattkvarter i skogarne.