United States or Ghana ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han skotade hårdt till, gjorde väl fast skoten och började hvissla en glad melodi. Kalle rodde makligt, guvernanten smågrälade på franska öfver vädret, de unga damerna hade hvar sin roman. Patron, som sett båten lemna stranden, hade ropat på Weitikka, som höll på att i vaserna ordna stora klungor af doftande rosor i alla färger.
Hon minnes allting ännu så väl, och berättar det så vackert. Viken, de mörka granstränderna, vassen der borta, och längst i fonden midt på tjärden segelslupen med sina nya, hvita, ovanligt höga segel och vimpeln... Nere vid horisonten, der en liten bit af det stora, vida hafvet skönjes, kunde Weitikka se ett litet mörkt moln. Det växte. Det kom närmare, det blef så sällsamt till sin form.
Tag tjenst på något värdshus i staden, der kan du förföra pojkar efter behag. Tills jag säger dig till kan du stå här och agera fröken, men så fort jag har orlofssedeln i ordning, får du börja packa in. Få se hvad du kan göra med dina blickar, kanske han vänder om få se! Den stackars Weitikka stod stilla. Solen sken så gul och en lätt solrök fylde med sin ljusblå färg hela landskapet.
Det är sjöbruden som vill hindra honom att gå upp till Weitikka. Tro ej att det är isdimmor, nej, det är den stackars drunknade, men han kommer ej fram förr än det blir alldeles mörkt och långt mera kallt. Jo, jo, allt det der kan jag tydligt se, om jag bara litet blundar med ögonen!
Strax nedanför ligger stranden. Weitikka fiskar och saltar in fisk åt sig. Den räcker hela vintern om. Om somrarne lånar hon fiskarns julle och lägger ut nät, men om vintern hugger hon en vak i isen och drar upp torsk. Det är en besynnerlig figur, den der Weitikka, och nu vet du hela hennes ekonomi. Vill du veta ändå mer? Jag vill veta hvad hon spådde dig, tala om det hellre, så är du snäll!
Du vet att mamma inte tål att jag springer ute i skogen med ungherrar utan 'förklä', och dessutom ville jag vara ensam. Då jag kom fram, stod Weitikka i sitt potatesland och gräfde i jorden med en käpp. Ack, hvad hon liknade en rigtig hexa! Krokig som en båge och alldeles grå! Jag har aldrig förr sett någonting så fult.
Men unge herrn sjelf kunde aldrig oaktadt allt sökande återfinnas. Weitikka visste nog hvar han fans, hon. Just der båten stjelpte är mycket strömt, och der nere bor sjöjungfrun. När en man är allt för mycket älskad af två qvinnor, blir sjöjungfrun ond och tar honom sjelf, så säger sagan. Ack, lilla Greta, det der var fasligt rörande! Nå hur kom Weitikka till kullen?
En dag, det var en söndagsförmiddag just högsommartiden, så hade sonen talat med gubben om sin kärlek till Weitikka, men fått hårda ord och kalla hånskratt till svar på sin fråga om fadern ville tillåta att han gifte sig och finge den tillämnade platsen som inspektor på godset. De hade skilts som ovänner i vredesmod och under svordomar och förbannelser.
Patron var en otreflig herre, högmodig mot sina underlydande, elak mot sin hustru, som han bedrog för guvernantens skull, elak mot sin son och deremot mycket svag mot sin dotter, som i sin tur kujonerade fadern. Det var jemt krångel i huset, häftiga scener och ständig ofrid. Och då patron fick veta att unge herrn förälskat sig i Weitikka och ville gifta sig med henne, blef det ännu värre.
Der inne bor gamla Weitikka ensam hela året om. Fordom tjenade hon här på gården, var ung och vacker, så visst som hon nu är sextio år och ful som ett troll. Men i skogen sker henne aldrig något ondt. Skogsrået sjelf har lofvat skydda henne, och sjöjungfrun vågar derför ej angripa henne, hur gerna hon än ville, »ty sjöbruden har agg till mig», säger hon och kanske har Weitikka rätt.