United States or Mexico ? Vote for the TOP Country of the Week !


Där tycktes med ens gårdagens trötthet och rus överfalla krymplingen, att han förlorade medvetandet och drunknade i ett hav av vällukter från det torra blomsterhöt, medan en hel ruska röda solstrålar låg över ansiktet.

Stackars, stackars unga frun, som jag burit mina armar och som jag ammat med mina fattiga bröst. Stackars, stac Hennes röst drunknade i tårar. Stellan förstod ej vad hon sade. Men nu såg han sin mor. Han betraktade henne med ett par snabba, rädda ögonkast. Hon låg och sov, med munnen alldeles vidöppen. Inför denna vidöppna mun greps han av en outsäglig skrämsel.

Man lyssnade, tills det blef tyst. Och följde en rad historier om drunknade. Barnkammaren låg åt gården och från dess fönster såg man ett plåttak och några vindskontor. Derinne stodo gamla aflagda möbler och annat husgeråd. Dessa möbler utan menskor verkade hemskt. Pigorna sade att det spökade. Hvad var det? Spökade. Ja det kunde de inte säga, men det var närmast döda menskor som gingo igen.

När Myro slutat sin berättelse, bad henne rabbi Jonas med något svävande röst att visa Rakel och hennes barn den sista hederstjänsten att följande morgon, vid en tid, som rabbinen tillkännagav, följa dem från likhuset till begravningsplatsen för okända drunknade, där det var bestämt, att de skulle vila. Själv kunde han det icke utan att bryta mot sitt folks heliga lag.

gåvo sig de onda andarna åstad ut ur mannen och foro in i svinen. Och hjorden störtade sig utför branten ned i sjön och drunknade. Men när herdarna sågo vad som hade skett, flydde de och berättade härom i staden och landsbygden. Och folket gick ut för att se vad som hade skett.

Gumman hade dock sett honom och till köpet Idas vita näsduk, som hon knutit om livet för att skydda klädningen för svettiga händer. När hon ropat en gång till utan svar, gick hon efter, kom över stättan och in i hagen. Droget låg under hasselbuskarna i fullt mörker och hon såg endast något vitt, som drunknade i det svarta och slutligen sjönk till botten av den långa tunneln.

Ångern över brudrovet drunknade i en känsla av, att det var en stolt och oförvägen bragd. Fast han satt hela natten utan en blund och vaktade Soldis, när hon stod golvet och lyddes, såg han blint den bittra verkligheten och trodde, att han endast satt för att beundra henne och tänka sina lyckliga tankar.

Många nyfikna voro församlade där, betraktande den drunknade kvinnan och barnet, som tycktes slumra vid hennes bröst. Man undrade vem hon var; ingen kände henne. Men alla stodo rörda omkring den sorgliga gruppen.

HYLLOS. Rätt tydligt du den yttrat, och jag lyder dig, Dock ej af fruktan, furste, men tillgifvenhet. LEONTES. Han rörde handen, tyckte jag, den drunknade. HYLLOS. Jag såg det ej, frånvarande min tanke var. LEONTES. Finns ingen här, erfarnare i läkedom Än vi? Kanske att örters kraft, att öfvad konst Här kunde bringa räddning.

Båda dessa unga drunknade, och endast med ansträngandet af alla sina krafter lyckades det Lönnrot sjelf att uppnå land, sedan han fåfängt sökt att rädda de andra.