United States or Nauru ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hans föregångare bland finska språkforskare egde en långt mindre omfattande synkrets. På tal om Lönnrot som språkforskare må jag med detsamma äfven omnämna hans Lexikon, som visserligen såg dagen mycket senare, men på hvilken han arbetat troligen redan vid tiden för sin flyttning till Kajana.
Lönnrot lyckades bli förordnad att till en början sköta denna tjenst som vikarie, och blef sedermera ett år derefter utnämnd till ordinarie provincialläkare i distriktet. Sålunda hade han då med ens så godt som nått målet för sina önskningar: han befann sig nu midt uppe i sångens förlofvade land och just hans befattning ålade honom att lefva och röra sig bland allmogen.
Detta var skälet till att Kanteletar utkom först fem år senare än Kalevala eller år 1840, men då också fullständigt i tre delar inom ett år; första delen till Universitetets 200:åriga jubelfest, vid hvilken äfven Lönnrot var närvarande. Såsom en skörd vid sidan af de episka sångerna inhöstas vanligen ordspråk och gåtor, och af sådana hade en ofantlig mängd äfven hopats hos Lönnrot.
Till desse utvalde hörde äfven Lönnrot. Den fattigdom, i hvilken Lönnrot förlefvat sina första studieår, tyckes ej hafva blifvid långvarig, sedan han år 1822 vardt välbestäld student.
Med ännu större stränghet än i dessa versförsök hade Lönnrot redan tidigare tillämpat qvantiteten i de hexametriska stycken ur Homerus, han i finsk öfversättning meddelat uti "Muistelmia". I dem förefans väl till qvantitetens tillämpande kanske större skäl, då denna redan tillhörde originalets versform. Men i ett sångstycke!
Ty till all lycka voro de estetiska teorierna honom fullkomligt obekanta. Denna sistnämda omständighet erhåller stor vigt i och för besvarandet af frågan: var Lönnrot berättigad först och främst att sammanflicka de skilda sångerna och episoderna, och sedan till det ännu djerfvare steget, att sammanställa dessa af folket diktade mindre epopéer till ett enda stort epos?
Härtill kommer att Lönnrot från och med slutet af år 1836 företog en längre resa till Lappland, under hvilken en mera omfattande språkforskning tyckes ha afledt hans verksamhet från det uteslutande upptecknandet af sånger.
De måste således utgifvas särskildt för sig, och till all lycka hann Lönnrot äfven dermed, ehuru först på sin ålderdom.
Lyckligt det folk, som till siare och skalder egt män, sådane som Runeberg och Lönnrot! Liksom Runebergs, så var Lönnrots lefnadslopp i yttre afseende föga skiftesrikt.
Lönnrot var vid den tiden, då han af trycket utgaf Gåtorna, d.v.s. det sista från folkets läppar uppsamlade större literära verket, endast fyrtio år gammal. Redan då hade han kunnat dö eller kunnat lägga armarna i kors, och hade likväl fullgjort ett verk, sådant som ännu ingen finsk man mäktat med. Till all lycka dog han ej och lade ej heller armarne i kors.