Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 maj 2025
Alla blommor växte, som om de glömt, att de stodo på finsk grund, i en omild, blåsig skärgårdsmark, och köksträdgårdsplantorna frodades hejdlöst. Han gödde jorden, vattnade, rensade och krattade. Arbetarne och qvinnorna betraktade honom med undran, somliga af männen, isynnerhet de lataste, logo hånfulla löjen, då de sågo den unge kosackens ifver, och vände honom medlidsamt ryggen.
Då nu satserna i en finsk runa ofta genomlöpa flere sådana verser, kan man lätt föreställa sig, hur länge det skall draga ut på tiden, förrän en mening är fullt uttryckt, och huru skarpt isolerade alla verser skola visa sig, förhållandet af tankarna må vara hvilket som helst. Likväl löper ingen runosångare fara att missförstås ens af den mest obildade åhörare.
Han talade med stark finsk accent breda och bräkande äljud, fulla runda o'n och tonvigten alltid på första stafvelsen. Det var ett oupphörligt gungande fram och tillbaka med rösten i de omöjligaste intervaller. Upp och ned.
Sommarn 1827 såg Cygnaeus det där och prisar det som kanske det yppersta, som någonsin skrifvits på finsk jord; men Runeberg afböjde hans råd att publicera det, måhända med en aning om, att något förmer borde ur ämnet framgå. I Helsingfors togs diktverket åter fram, och nu växte planen under de nya inflytelserna.
Innan jag sätter er i land på finsk mark dessa strömmingsklippor äro icke annat än utmarker vill jag veta om ni ämnar hålla konungens ord.
Gripande var det intryck, Sägnerna vid detta sitt första framträdande gjorde. Snellman i Kuopio, som ej erkände någon finsk nationallitteratur annat än på finska, skref till Runeberg, några månader senare: "Med tårar i ögonen och hjärtat fullt beslöt jag vid läsningen af Ståls sägner att sända dig en tacksägelse, så varm jag kände den böra vara. Detta beslut gick med många andra.
Åter var fru Bäck framme vid pianot, denna gång med Nadja vid handen. Några finska nationalsånger bad hon, och Nadja satte sig ned. Hon begynte med några fatala preludier och treklanger, tog sedan en hop qvintparalleller, som skulle låta riktigt »stiliga», och föll så in med sången. Hon sjöng en finsk folkvisa, en af de skönaste bland de sköna.
Han stod då gärna bredbent midt i ringen, Det var hans sturska vana, efter ingen I vida världen, liten eller stor, Förneka djärfts, att han var finsk major. Som denna ära höll han ingen annan, Med den i hugen lyfte stolt han pannan Och var beredd att gå fast mot en värld Med sin kohort, sin fullmakt och sitt svärd.
Hon tyckte icke om denna fina och delikata varelse, som mera tycktes född att lyda än befalla och hvars hänsynsfullhet mot henne, den starka och grofva amman, hon föga uppskattade. Fru Elise var ännu helt ung, dotter af en ansedd finsk embetsman och för ett par år sedan gift med den rike enklingen kommerserådet Guroff.
Nå, det var synd med stackars gossen käcka, Hans gamla far skall få mitt torp för Pecka." Så var hans språk, så förde han befäl, En finsk major till botten af sin själ. Det kom ett bud från Adlercreutz: "Forcera! Framåt med bataljonen, skydna mera!" Von Törne hörde ganska lugnt därpå. Behöll sin plats och svarte blott: "Jaså!" Nu kom det glada.
Dagens Ord
Andra Tittar