Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 oktober 2025
Var Lugnkvist skrattade Nadja jag skall vara så utomordentlig, att ... och så skall jag sjunga för er... Det ringde till bords. Sällskapet bestod till fyra femtedelar af familjen Mäienen. Så var der en ung nygift finsk ingeniörofficer med sin hustru, för resten ingen. Herr Adolf satt i högsätet och såg ut, som om han varit främmande hos sig sjelf.
Lönnrot var vid den tiden, då han af trycket utgaf Gåtorna, d.v.s. det sista från folkets läppar uppsamlade större literära verket, endast fyrtio år gammal. Redan då hade han kunnat dö eller kunnat lägga armarna i kors, och hade likväl fullgjort ett verk, sådant som ännu ingen finsk man mäktat med. Till all lycka dog han ej och lade ej heller armarne i kors.
Han öfversatte texten till svenskan och meddelade derjemte så omfattande förklaringar, att han ej hann med flera än tio sånger under ett helt läseår. Under de två öfriga timmarne föreläste han än finsk grammatik än mythologi; första året öfversatte han under dessa timmar äfven några epistlar ur Nya testamentet från grundspråket till finskan.
För det är kläderna som gör det suckade melankoliskt fru Mäienen från sin bordsända som man är klädd, så gör man lycka i stora verlden, man kommer ingenstädes med äkta finsk ärlighet och sanningskärlek, neej, glitter och krams och fåfänglighet, sådan är verlden!
För att i någon mån upphjelpa denna brist meddelade Lönnrot i tidskriften "Suomi" för år 1845 i finsk öfversättning femton dikter, för det mesta af Runeberg och företrädesvis sådana, som med musik af Ehrström vid den tiden så gerna sjöngos i våra bildade hem.
Såsom exempel på tankens lätthet att behålla reda, om än en väntad sats dröjer, kan man anföra det intresse, hvarmed en finsk runa afväntas ur dess författares mun, och den klarhet, hvarmed en sådan, halfsats för halfsats, uppfattas.
Dagens Ord
Andra Tittar