Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 23 maj 2025
Hon stod i begrepp att gå dit, men mötte i detsamma deras skadeglada ögon och hånfulla leenden. Hon spratt till och vände om mot dörren till tamburen. Bort måste hon, bort, ut i fria luften. Hon hade fått ytterkläderna på sig, hade gått hem hela den långa vägen, hon viste ej huru. Först i sitt eget rum hämtade hon sig så mycket att hon kunde reda sina tankar. Hvad hade hon då gjort?
Är Toimila-Hedda oduglig? Hon passar inte för dig. Men hon skall passa för mig, for mig och ingen annan. Är hon dålig? Jag tror ni är ifrån er, far! Du har varit gift en gång förr, Ella. Om du tar dig ny hustru, så inte blir det Toimila-dottern, det vet jag! Ella bleknade. Men han sträckte fram sin breda, trotsiga haka och log sitt hånfulla löje.
William satt och hviskade till modern, små hånfulla anmärkningar under föredragets gång. Plötsligt såg hon ett eget uttryck i hans ansigte, det var som om ögonen vidgats och lyst upp, han reste sig tyst, avancerade framåt och slog sig ner på en ledig plats vid sidan af en ung dam i pelskappa, och pelsmössa ofvanpå en liten gul nacke. Den der nacken hade William känt igen.
Men jag kan icke uthärda hans hånfulla ton.» »Det är tråkigt», sade herr Hedström. »Han stöter alla menniskor bort med det der. Men det här ska' väl kunna redas upp. Jag vill tala med honom.» »Nej, gör icke det. Har ni någonsin varit ovän med honom?» »Ja, i början. Men aldrig på sista tiden. Nu känner jag honom för godt och hans tjurskallighet generar mig inte. Der är ingenting ondt i den.
Alla blommor växte, som om de glömt, att de stodo på finsk grund, i en omild, blåsig skärgårdsmark, och köksträdgårdsplantorna frodades hejdlöst. Han gödde jorden, vattnade, rensade och krattade. Arbetarne och qvinnorna betraktade honom med undran, somliga af männen, isynnerhet de lataste, logo hånfulla löjen, då de sågo den unge kosackens ifver, och vände honom medlidsamt ryggen.
Hon trodde nu också, att Hedström hade rätt: denna kyliga skepsis, detta forceradt hånfulla i hans väsen var endast ett yttre skal, bakom hvilket han förskansade sig för att skydda ett ömhudadt och blödigt sinne emot lifvets nålstyng. Men detta skal hoppades hon så småningom få att smälta genom värmen af sin tillgifvenhet.
När hon hade hämtat sig från den första skrämseln, sjönk hon åter i sin drömlika dvala, och svarade ingenting på väktarnas många hånfulla tillrop och frågor. Mellan buren och trappan var det rum för dem att sitta, och de byttes ut mot nya män, var gång timmeträlen gick förbi och ropade ut tiden. Getterna höllo sig troget i närheten.
Dagens Ord
Andra Tittar