United States or Svalbard and Jan Mayen ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hon tittade pojken, tog upp samtal, och de voro vänner. Sedan talade hon helst med honom. Detta höjde honom. Han var förlägen när hon lemnade en krets af vuxna män för att sätta sig bredvid honom. Han började nu gräfva i hennes själ, gjorde frågor och anmärkningar om hennes själstillstånd, som röjde att han observerat mycket och tänkt mycket. Han fick öfvertaget och blef hennes samvete.

Bella omtalade de anmärkningar hon hört och blef lugnad, när hon såg Hanna skratta.

De omringade henne, frågade henne om allting, synade henne från topp till , gjorde de mest hänsynslösa anmärkningar och drogo henne slutligen in, in till detta himmelrike, om hvilket hon drömt natt och dag nu i flera års tid, allt sedan hon sett det första gången, hon var fem år och nu var hon ju nio. Den glada barnflocken stannade icke ett ögonblick i matsalen.

Stellan smög sig uppför trappan till gavelrummet sakta, ljudlöst, att de gamla trappstegen knakade under honom. För första gången i sitt liv hade han hört mänskor tala om sig, han själv inte var närvarande. Han hade visserligen fått anmärkningar förr, av sin far, av gamla Kerstin, av Ida, i skolan. Men han hade aldrig tagit dem fullt allvar.

Men rörande den nämnda världsåskådningen har jag redan något yttrat mig i min förra föreläsning här om "Vår tid och religionen". Jag anser mig därför nu kunna inskränka mig till att blott fullständiga denna kritiska framställning genom några anmärkningar, särskilt rörande naturalismens skäl för förnekandet av viljans frihet.

Hon förbisåg det verkligt berättigade i de gamlas anmärkningar och kände sig endast uttröttad och uttråkad.

Men utmätningsauktioner glänser det av gladlynthet och lycka. Länsman Spöqvist är i sitt element... auktionsdagarne äro hans beaux jours. För att övertyga sig därom borde man se honom med klubban i hand och höra hans snilleblixtrande, kvicka, putslustiga anmärkningar över varje sak, som han uppvisar och utbjuder åt den auktionsbesökande allmänheten.

Här stälde han sig i klungan af dans-kavaljerer, längst bakom. Han hörde blott några spefulla anmärkningar omkring sig, liksom bakom sig gården, han skyndat igenom. Han visste väl orsaken; han visste, att han var ett åtlöje nu efter nattens äfventyr, och blodet jäste inom honom, svallade högt och brände i hjertat. Hans händer voro heta som under feber och ögonen glänsande.

Han hade tills vidare ingenting att frukta af desse rättvisans tjenare. Han gick in ensam, ett föremål för många blickar och anmärkningar. Det fans i alla fall ännu någonting af renhet qvar hos honom. Han såg visserligen sjuklig och utarmad ut, men hans ansigte bar ännu ett uttryck af ursprunglighet, af sedlighet, nästan oskuld, som icke ens hans naturliga råhet kunnat helt utplåna.

Det vet jag!" Stellan harmades över dessa anmärkningar. Helst skulle han ha velat svara henne, att de brev, hon ansåg stiliga, inte voro avsedda för henne. Hon var helt enkelt inte värd stiliga brev. Men han var en gentleman och skrinlade planen.