United States or Afghanistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ångern över brudrovet drunknade i en känsla av, att det var en stolt och oförvägen bragd. Fast han satt hela natten utan en blund och vaktade Soldis, när hon stod på golvet och lyddes, såg han blint på den bittra verkligheten och trodde, att han endast satt så för att beundra henne och tänka sina lyckliga tankar.
Hon hade icke sofvit en blund på natten, och framåt morgonen satte hon sig att skrifva: Jag håller af dig, men kärlek har jag aldrig känt, blott drömt om i min ungdoms första vår. Det häftiga du ibland bjudit mig i dina smekningar har skrämt mig kall som is.
Det var isynnerhet ett tillfälle, som retade klassen. Historielexan hade varit ovanligt lång och svår, och bland dem, som under qvarten före timmen mest beskärmade sig deröfver, voro Jenny Stenman och Agnes Lund. Ja, jag har ej sofvit en blund i natt, bara för de dumma årtalen, knotade Jenny. Nog är det också bra mycket begärdt, att vi, som ha så mycket annat dessutom, skola få 18 sidor på en gång till lexa. Jag begriper ej, hvad Almen tänkte
Jag tager farväl, jag bjuder god natt, Åt världen farväl jag nu säger; Min möda var lång, snart lutar jag matt Mitt hufvud mot plågornas läger Och somnar från sorgen och nöden. Jag bad till min Gud, hvar timma och stund, Om frid för min själ, för ögat en blund; Min Fader mig hört: Hans barn skall få hvila i döden.
Glädjen öfver vår beundran gjorde henne så varm, att hon åt mig afstod sin gummikappa. Nattoaletten var slutad, men sofva vågade vi ej i en sådan kyla, derför upp, upp alle man innan Jon Blund kommer! »Nej, nu tända vi upp ett bål!» det var naturligtvis den profetiska kandidaten, som nödvändigt ville bli sannspådd, och förslaget antogs af brist på något bättre.
Jaså, Sindbads hustru, ja, ja, han är borta sjelf så får hon fara fram hur hon vill. Stackars Fatima". "Ack ja", fortfor Fatima, "der stoja hennes barn hela dagen, att min späda blomma ej får en blund på sina kuddar.
Sent eller tidigt, i moderlig barm Vakar dock kärleken trogen och varm. Af Uhland. Hvad milda toner väcka mig Ur hvilans korta blund? O moder, hvadan komma de I denna sena stund? "Jag varsnar intet. Somna tyst, O, blifve slumren ljuf! Mitt arma, sjuka barn, dig ges Ej serenader nu." Från jorden komma ej de ljud, Som hälsa mig så gladt; Nej, det är änglaskarans sång, Min moder, o god natt!
Ibland var jag icke hemma på en hel vecka åt gången och fick knappt tid att sofva, utom en liten blund då och då i en godsvagn. När jag nu ser tillbaka, så förstår jag hvilka stackare till direktörer vi voro, men jag hade ett storartadt föredöme i Mr. Scott.