United States or Solomon Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
När han hörde att det var fråga om mat, kom han snart i kläderna, och då vi möttes vid bordet, sade han på förebrående danska: »Ave, du har skrämt mig förskräckligt; jag trodde du blifvit åndssvag , då du kallade mig menniska . Och så berättade han, att näst intill honom bott ett svenskt äkta par. »Hur vet du att det var ett svenskt par?» frågade kandidaten.
Min vän Rosén var ingen modig man, det hade jag märkt vid ett och annat tillfälle förut, och olyckan hade skrämt honom från vettet. Men annars var det intet fel på honom, och när han fått tid att hämta sig skulle han inte ha något men av det. Jag lät de andra ta hand om honom, och intresserade mig åter för det som hände och skedde omkring mig.
Hon drog häftigt åt sig hästens tyglar och red i skarpt galopp ut från gården, utan att den främmande mannen, som hon förstod hade bestuckit eller skrämt Jeanot att hålla sig borta, fick tid att följa henne eller säga henne ett ord.
"Nej, gossar", anmärkte åter en fin politikus i kretsen, "vi gå bort härifrån och låta gardisterna bli kvar; herr Gyllendeg klagar visst för rektor, att vi åter trampat ned gräset på hans äng och skrämt hans får." "Huru skall han få veta det?" anmärkte veteranen buttert.
Hur kan du veta, vad jag sitter och grunnar på? frågade hon. Men han sade: Nej, inte var det gästgivarn. Hade han skrämt mig, så hade jag inte blitt rädd. Som han slår i dörrar och domderar. Vem var det då? frågade gumman. Han log och svarade: Det var mormor, vet jag. Var det, när jag hytte åt dig i hagen i morse? Han skakade på huvudet, gäspade och slöt ögonen. Äh, låt mig sova.
Det smälte hop alltsammans till ett enda helt och det sjöng om, att jag vunnit en skatt, som icke kunde delas eller förvandlas, men som skulle vara min, så länge jag förstod, att den endast växte i tysthet för mig. Men under allt detta plågade mig den tanken, att jag, utan att vilja det, ändå skrämt henne. Den plågade mig tvärt emot hennes egna ord, som ännu ringde mig i örat.
JULIA. Af hjärtat gärna, jag har sagt det ju, Allenast onkel icke vill studera Så misstänksamt min minsta min alltjämt. v. DANN. Du yrar, vet du ej att tåla skämt? JULIA. Ja, blott däri ej ligger något mera. Ni gaf mig ögon, som så när mig skrämt. v. DANN. Hvem, jag? Bekänn det, att på allt du hittar. JULIA. Ja, onkel är förskräcklig, när ni tittar. v. DANN. Du sett i syne nu, det är bestämdt.
Ty att känna kärlek till alla dina barn, det är ju det högsta, det finns intet högre. Du är själv inte alls så stor som kärleken, du! Han tyckte att gestalten kom framåt och med ett skrämt skrik sprang han till ett hörn av rummet, med hammaren i handen. Du får inte ta mig innan jag talat, hör du!
Genom ett sus av kära Olle och snälla Olle och stackars Olle skred hon fram, smidigt undvikande utsträckta händer, försvann. Utbrottet hade skrämt och överraskat damerna Willman till den grad, att de en lång stund sutto fullständigt tysta. Slutligen utbrast doktor Karolina: Men finns det då ingen människa, som kan säga oss, vad som har hänt! Jo en!
Eller var det hela humbug? Var han den ende i hela familjen, som tog detta på allvar? Var det alltså sant att de helt enkelt lurat honom, överdrivit som vanligt, skrämt honom ? Men av allt detta sade han ingenting. Han hade endast omedvetet skakat på huvudet. Och hon hade märkt det: Jo, mitt barn. Du är på rätt väg. Ha bara tålamod. Vänta så ska du få se!