Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 november 2025
Och sedan här inne i rummet, medan han tog af sig stöflarne, huru hade han ej då talat rått och hårdt, så att han skrämt henne ända till tårar. »Nu skall du lemna herrskapstagena,» hade han sagt, »och ställa dig så, att jag blir belåten. För si jag tål inte det der, och det är allt jag, som kommer att blifva herre i mitt hus, jag och icke du, kom ihåg det!»
Hon hade icke sofvit en blund på natten, och framåt morgonen satte hon sig att skrifva: Jag håller af dig, men kärlek har jag aldrig känt, blott drömt om i min ungdoms första vår. Det häftiga du ibland bjudit mig i dina smekningar har skrämt mig kall som is.
Trälarna kommo efter hand också fram till gropen och ställde sig i en ring. Endast dejan, som förut hade kastat en blick mellan grankvistarna, höll sig ett stycke bakom de andra. På botten i gropen satt en liten späd finnmö och lyfte skrämt och bedjande sina händer. Fast hon ända upp under kinderna var gömd i sin pösiga rävpäls, igenkände han henne genast. Därom misstog han sig ej.
Medan han såg på henne, flögo hans tankar långt bort. En dag blef hans rock underkastad en noggrann undersökning. Kajsa fann i fickorna någonting, som skulle skrämt lifvet af en hufvudstadspiga.
Med dessa, för lill'Anna rätt obegripliga ord gaf sig Ante iväg med syskonen. "Kom till oss igen i morgon!" ropade hon efter Ante. "Tack, nog vill vi göra de." Därmed voro barnen borta. Just som de, andlösa sprungo ner öfver gården mötte de ett följe, som så när skrämt förståndet ur dem. Månke skrek himmelshögt.
Och gumman tänkte: Inte hade han tagit det så illa, om han inte varit skrämd på förhand. Hennes gnat och skällsord, dem kände han väl. Dem har han väl aldrig annat än skrattat åt. Som de andra ungarna. Nej, det hjälps inte, det. Det är nog Lars, som har felet. Han har skrämt pojken, om det så skett med vett och vilje eller ej Hon spratt till.
Det gör jag. Och han drog sig baklänges, som om orden skrämt honom. Men länsman högg kvickt tag i rockskörtet, stoppade flykten. Tänk sig för, sade han. Och fortsatte viskande. Gästgivare. Jag ska säga hur det är. Jag vill ha saken på säkra sidan. Jag vill, att det ska vara äkta alltsamman. Inte för gästgivarns skull: jag kommer inte att kräva honom på ett öre.
Är det en fågeltropp, Du skrämt vid stranden opp, Är det en lom, är det en and, Du jagar nu från strand till strand? Du, som från skog och fjäll Mig frågat mången kväll, Mig frågat förr, mig frågar än Hör, eko, hör mitt svar igen: Jag ingen fågeltropp Har skrämt vid stranden opp, Det är ej lom, det är ej and, Jag jagar nu från strand till strand;
Men först skall Trygg bli mjuk. TRYGG. Nu, fröken! Hu! År det väl mänskligt, att man så skall störas? Om ni vill skrämma mig på detta sätt, Så klagar jag för onkel, vet ni det? Jag skrämt? JULIA. Just ni. TRYGG. Hur har jag kunnat skrämma? Jo, med er grymma hast och med er stämma. TRYGG. Att hasta hör just ej min ålder till. JULIA. Nå, med er uppsyn då, om ni så vill.
Blygråa i ansigtet, slocknade blickar; skulle det vara möjligt att den doktor Kapff skrämt dem till Jesus allesammans? Underligt såg det ut. Rosenius såg ut som friden och strålade af himmelsk glädje. Han erkände visserligen att han var en gammal syndare, men Jesus hade honom renat och nu var han lycklig. Han såg lycklig ut. Var det möjligt att det fans en lycklig menniska?
Dagens Ord
Andra Tittar